Metallnät i bröstkorgen
Stora hålvenen ska vara som ett finger i tjocklek. Under operation var det tät striktur (sjuk förträngning) som fyllde upp mitt kärl, vilket orsakade bromsat blodflöde och jag blev strypt runt halsen. Därför gjordes ballongvidgning. Diametern på metallnäten som förstärker och håller kärlet öppet är 1,6 cm. Första stenten som placerades var 6 cm lång, den andra 4 cm som förlängning. Jag har alltså totalt 10 cm långt tubformat metallnät i bröstkorgen! Jag vet inte vad jag väntat mig, men det låter mycket. Det är typ halva bröstkorgen.
Det här känns läskigt. Ofta är det först efteråt som en fattar hur sjukt det är. Det kanske kommer i kapp när ”det värsta är över” och jag kan reflektera över det jag varit med om. Innan var det bara fokus på överleva och uppgiften att klara den vardag som sjukdomen skapade. Det finns dock sjuka förändringar i andra kärl. Kärl med stora fibrotiska klumpar. Kärl med fibrotisk del. Kärl med stopp. Men det var inte prioriterat under operation och bedömdes svårt att åtgärda.
Jag fick pacemaker år 2020 och sedan dess har behovet att stötta mitt hjärta att orka slå varit över 40 %. Vid kontroll bara några dagar efter hybridoperation behövde pacemakern inte stötta alls! Nu fyra veckor senare stöttar pacemakern bara 1%. Det var oväntat. Det är bra att hjärtat orkar slå mer självständigt. Men vad betyder det här? Nej, det är inte troligt att hjärtat plötsligt blivit friskt. Kan det vara att kroppen fortfarande ”ställer in” sig med det ökade blodflödet som tvingar upp pulsen, och när kroppen anpassat sig till det, kommer behovet av pacing att öka till mitt ”normalläge”? Kanske. Det finns dock något som oroar mig. Det trånga i kärlen kan ha funnits från början. Det är spekulationen. Vid pågående sjukdomsprocess, vart kommer massan växa nästa gång? Blodflöde till hjärtat är centralt och löst för nu. Men det är livsviktigt att även blodflöde till andra organ fungerar.
Faran för värre och nya strikturer i kärlen är inte över. Risken ökade i och med operation. Det kan vara nästa ”startskott” på en sjuk process. Men jag får experimentell bromsmedicin. Det enda vi vet och kan förhålla oss till just nu är att läget är klart bättre, tills vi vet något annat.
Jag har avslutat allt bloggande men jag kommer dyka in här då och då och se hur det går för dig. Jobbigt se hur det ser ut för dig, men hjälper det att göra livet bättre och mindre plågosamt så är det väl nått i rätt riktning. Hoppas för ett skapligt tillfrisknande. Ta hand om dig.