En gång till
Igår var jag på sjukhus hela dagen. Första besöket skulle ta max 15–20 minuter för en spruta, men blev närmare 2 timmar. Men jag tyckte om att de tog sig tid, min sjukdomshistorik är svår att greppa. När någon lyssnar – verkligen lyssnar – då pratar jag i 110 för att hinna med så mycket jag tillåts.
På nästa sjukhus karvade läkaren runt i mitt knä. Utsug av vätska. Injektion med kortison. Genomgång start av cytostatika igen. Forskning säger att en hög sänka är dåligt för hjärthälsan. Men ingenting om det specifika fel jag har. Men det är att försöka göra något. Ibland känns det dock som läkarna ”leker doktor”. Jag har bra människor omkring mig iklädd blått och vitt. Men det kan ändå kännas hopplöst.
Jag är ordinerad 0 belastning och vila första 1–2 dygnen.