krigszonen.se

Resan tog sin lilla tid till Bollnäs. Men det går bra när man spelar bilbingo, lyssnar på musik och fikar längs vägen. Jag hade världens tur som fick en privatchaufför (min jobbarkompis) som kunde köra mig hela långa resan dit och hem. Eftersom jag fick en kortisoninjektion i handleden i fredags hade det inte varit så klokt att själv ratta bilen dagen efter.

 

Själva magnetröntgen gick snabbt och bra. Jag bytte om till en blå rock och placerades på en brits som fördes in i en stor tunnel. Knät låg i någon ställning för bästa bildresultatet. Sen bara låg jag så med musik i hörlurarna och blunda i ca 20 minuter medan maskinen dunka och lät illa. Klart! Under tiden satt min kompis och gosegrisen i väntrummet och väntade på mig. Jag tror att jag var typ 9 år sist någon väntade utanför röntgen på mig. Det kändes bra att inte behöva vara ensam även om det bara var en vanlig rutinundersökning för mig. Jag undrar hur många gånger jag legat i en magnetröntgen egentligen? Det har ju varit käkleder, ryggen, huvud, knän m.m. 

 

På hemvägen blev det stopp på lite olika affärer i Bollnäs och slutligen en pannkaksmiddag på IKEA i Valbo. Det blev en riktigt bra lördag ändå! :) 

 

Nu är det bara att ladda om inför nästa uppdrag. Imorgon får jag en kortisonspruta i käkleden. Jag gruvar mig lite för själva ingreppet eftersom det gör ONT, till skillnad från sprutan i handleden. Jag kommer inte få något lugnande heller eftersom jag inte har någon "barnvakt" åt mig själv efteråt, vilket man måste ha om man ska få det. Men jag har kört hardcore-vägen tidigare och det kan jag göra igen. Jag kommer få Emla-plåster (bedövning för själva nålsticket) i alla fall. Det är bättre än ingenting.