Smärtan glöms för stunden

Jag har ont i knäna idag. Mer ont än vanligt alltså. Men det är kanske inte så konstigt när jag gick i flera trappor igår. Vi åkte hiss för att nå ”toppen” på byggnaden, men vi tog ju trapporna ner för att vi skulle stanna en stund på varje våning. Det brukar vara värre för ömmande knän att gå nerför än uppför. I alla fall för mig. Men det var i den ordningen det skulle vara. Fast det gick ju bra ändå. Smärtan glöms lätt bort för stunden när jag är upptagen med något roligt. 

Jag minns när mitt vänstra knä var som värst med massa artrosfibros. Om marken lutade neråt var jag tvungen att gå

baklänges

för att överhuvudtaget ta mig fram. Det måste sett roligt ut när jag gick framlänges på plan mark och så fort marken lutade lite neråt så började jag gå baklänges… Jag kom att tänka på det när jag gick ner för alla trappor. Just det här fantastiska att jag nu KAN gå i en trappa. Till och med i massa trappor.

Jag har inte jätteont i knäna. Men jag känner både att jag vill ”gå av mig” känslan i benen och ”vila ut” den. Det blir motstridigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska få det att kännas bättre. Jag har försökt varva mellan promenad och att ha benen på en fotpall. Det borde kännas bättre imorgon. 

• Kategori: KampenTaggar: EDS, Reumatism, Smärta, artrosfibros, ; • Kommentarer (1)

Kommentarer:

1 Sara:

Det gör mer ont i knäna att gå nerför för mig också. Försöker hitta ögonblick där jag kan tänka bort den värsta smärtan men det brukar dessvärre straffa sig i efterhand. Men ibland - är det värt det!

Svar: Hej Sara, jag känner igen mig väldigt mycket i att det lätt straffar sig efteråt. Men precis som du skriver så är det oftast värt det. Det kan vara tufft tänka så när man är mitt uppe i det. Men när det värsta passerat kan jag känna så. :) Kram på dej!
Camilla Blomberg

Kommentera här: