1 km simning

Jag har varit rastlös alldeles för mycket och alldeles för länge nu. Så jag gick till badhuset efter jobbet och simmade drygt 40 vänder i bassängen. Jag vet inte om jag "tar igen" för de dagar jag hade ont i ryggen och inte kunde göra så mycket. Precis som kollegorna på jobbet säger så kan man verkligen undra varifrån jag får den här energin? Jag känner mig som en litet barn som springer runt i cirklar och alla vuxna står förundrat och tittar på och säger saker i stil med ”hur orkar hon?” och ”blir hon inte trött snart?”. Det är förstås bra att jag orkar och har krafter. Emellanåt är det ju raka motsatsen och jag kan känna mig på gränsen till svimfärdig. Men helt ärligt vet jag inte om jag kan kalla mitt ”spring i benen” för överskottsenergi. För jag vet att jag rent medicinskt går på sparlåga, ibland tomgång. Men jag behöver helt enkelt få avreagera mig lite (läs: mycket). Jag bara måste. Jag är så frustrerad och har en massa andra känslor som brottas inombords att det bara tvunget måste ut! Det här är det sättet jag känner till. 
 
Jag försöker skriva i min rosa bok vid tillfälle. Det är ett mildare sätt att få ur sig allt. Det brukar kunna kännas bättre efteråt också. Ibland behövs förstås en halvmil lång promenad för att jag ska kunna sitta still och skriva... 
 
• Kategori: Kampen, Simning; • Taggar: EDS, Energi, Reumatism, Simning, brottningsmatch, frustration, skriva; • Kommentarer (2)

Nere på botten, här är det toppen

Jag har simmat idag igen. Trots nattens frossa (ansträngningsfeber) och ömma kropp, kunde jag inte motstå bassängen idag. Föreställ er själva att känna er viktlösa, smärtan lättar äntligen, tankarna skingras och din favoritlåt spelas i undervattenlurarna. Både musiken och trycker under vattnet spränger bort jobbiga tankar. Jag behövde det idag efter nissens samtal om magnetröntgen.

MEN jag var förnuftigare när jag simma den här gången! Jag åt till och med mat innan träningen. Jag tog det lugnt. Jag bara gled fram och tillbaka. Jag lät bli att räkna vändorna, jag tog inte tid på mig själv och jag tävlade inte med personen i banorna bredvid. Jag simmade i mitt eget tempo och i min egen värld.
 
• Kategori: Kampen, Simning; • Taggar: Ehlers-Danlos Syndrom, Parkbadet, Reumatism, Sandviken, Simning, Träning, musik; • Kommentarer (2)

100 vändor = 2,5 km

Jag fick den briljanta idén att jag skulle börja räkna vändorna i simbassängen. Jag tänkte simma minst 40 vänder eftersom det är 1 km. När jag gjort det tittade jag på klockan och såg att det knappt gått en halvtimme! Då fick jag en ännu mer briljant idé att simma 1 km till. Jag tänkte att jag ville simma i en timme. Efter totalt 80 vänder kände jag att det var dumt att sluta nu. 2 kilometer var bra. Men det är bara 20 vänder kvar till 100! Så jag simmade 20 vänder till. När jag simmat totalt 100 vändor (2,5 km) kände jag mig nöjd. Så nöjd nu en Camilla Blomberg kan bli… 

Jag vet att det var urdumt att simma så långt och mycket. Jag visste att det var dumt att överhuvudtaget kliva in i simhallen när jag simma en timme igår… Jag visste också att det var dumt att simma utan något annat än en banan och ett äpple i magen på hela dagen. Men det var nog just därför jag gjorde det. Som ett straff. En självdestruktiv handling. Men på samma gång kändes det skönt att bara få komma bort ett tag, tänka på annat och träffa människor. Det är ju positivt.

När man får ångest kan man göra en massa olika självdestruktiva saker man aldrig annars skulle kunna tänka sig att göra. Sen när allt känns bättre då tänker man ”varför i helvete gjorde jag så där egentligen?”. Det kan vara att slå sig själv. Att tröstäta upp all glass i frysen. Skriva det där långa meddelandet till någon som så här i efterhand låter hur töntigt som helst. Men när man är mitt uppe i det så känns det som det enda logiska. Det enda som hjälper. Det enda man vill och behöver för att klara av stunden som är just nu. Precis så var det med mitt icke-ätande och simningen idag. Min överlevnadsstrategi. Jag ville bara att det skulle kännas bättre. Just nu. Men jag vet ju att det på lång sikt skadar. Jag vet det. Men säg det till mina känslor.

Just nu behövde jag det här. Det hjälpte ju också. Nu känns det okej. 

• Kategori: Kampen, Simning; • Taggar: Simning, Träning, självdestruktivt, självhat, tröstäta, ångest; • Kommentarer (0)