Dinosaurie-kakfat

Det var hur roligt (och enkelt) som helst att pyssla ihop detta dinosaurie-kakfat! När jag visade upp min skapelse på lunchrasten på jobbet blev min kolla så imponerad att hon åkte iväg direkt efter jobbet och köpte allt hon behövde för att göra en egen. En perfekt gåva till ett barnkalas! 
 
Så här gör du i 3 enkla steg:
1. Såga av huvudet.
2. Limma fast kroppsdelarna på varsin sida om fatet.  
2. Måla. 
 
Du behöver:
- En dinosaurie eller annan plastfigur
- Ett fat
- Såg
- Limpistol eller superlim
- Sprayfärg
 

Blomkruka av en spargris

Medan jag hade ont i ryggen passade jag på att pyssla lite. Jag har sökt länge efter en gris (så klart!) som jag tänkt förvandla till en blomkruka. Det var svårt att hitta något användbart. Porslinsgrisar är ju ganska svåra att slå hål på lagom mycket utan att de går sönder helt... Men tillslut hittade jag en spargris i plast som jag fynda på ”Myrorna” som jag kunde använda. 
 
Det var lite trixigt att såga fram ett lagom stort hål. Men med lite hjälp gick det ju bra. Den gröna växten passade perfekt. Jag funderar på måla gris-krukan i någon annan färg. Men jag har inte bestämt mig än.
 
Jag är bättre i ryggen och nacken nu. Jag kan luta mig mot en stol med mjukt ryggstöd i alla fall. Jag kan åka buss/tåg och luta mig tillbaka! Jag är bara lite öm. 
 

Kreativt utlopp

Jag tänkte att jag skulle komma med ett livstecken. Så jag gör det nu.
 
Jag har pysslat och målat i lägenheten hela veckan. Det fick fungera som ett sätt att ge utlopp för alla tankar och känslor som brottas, tror jag. Det har i alla fall känts bra (mindre dåligt) att hålla sig sysselsatt med något. Jag försöker ta en dag i taget. Ibland känns det som jag överlever timme för timme. Andra gånger är jag osäker på om tiden gör det bättre eller om det känns värre... 
 
Imorgon ska jag träffa neurologen angående de krampanfall jag haft till och från i en månad. Jag är uppe i totalt 25-30 ”anfall” nu. Men det är bara 8 tillfällen som varit intensiva och långdragna. Vi får se om läkaren kan förklara allt med hjärnröntgen jag gjorde eller om det behövs fler undersökningar. De gissar som sagt på epilepsi eller en hjärnblödning som håller på läka ut. Eller ”något annat”. Jag bryr mig inte längre. Eller så gör jag det egentligen. Men inte på det sättet som ni kanske tror.