Paketöppning på sjukhuset

När jag satte mig i undersökningsstolen fick jag ett stort paket i knät. Jag blev tvungen att öppna det med en sax. I kartongen låg den apparat de tidigare pratat om: Therabite. Roligare paket har jag öppnat. Men det var fint ändå. Jag fick dessutom en matchande tandborste i blått med en krokodil på. Det är små saker som betyder väldigt mycket. Det satte guldkant på sjukhusbesöket en lördag.
 
”Vilken tur du har som blev beviljad apparaten!” sa läkaren när jag lyckats ta bort all bubbelplast. Jag tror att läkaren och jag har olika definitioner av tur… Jag skulle ju önska att jag inte behövde den här blå mojängen alls. Men jag förstår vad läkaren menar också. Therabiten är dyr (tusentals kronor) och de fick ansöka om jag kunde den. Och det fick jag. Jag är tydligen en av få. Så ja, det är verkligen tur att jag blev beviljad.
 
Förutom en genomgång om hur jag ska använda Therabiten för att kunna lära mig gapa större, mätte de hur mycket jag kunde gapa. I måndags när jag fick sprutan kunde jag gapa upp 6 mm. Idag kan jag gapa upp 21 mm. Det blir bättre. Det normala borde dock vara det dubbla, 40 mm.
 
Jag har fortfarande lite svårt för att bita ihop rakt. Det blir som att käkleden glider tillbaka snett efter att jag försökt. Likt en gummisnodd tvingas den tillbaka i ursprungsläget. Läkaren tror att det beror på att jag har fått mer muskler på den vänstra sidan eftersom man sprutat den högra. Vi får avvakta och se. 
 
 
• Kategori: KampenTaggar: EDS, Reumatism, inflammation, käkled; • Kommentarer (0)

Kommentera här: