Injektion i käkleden

Kortisoninjektionen i käkleden ska ha gått bra. Det gjorde ONT. Men det lyckades.
 
Det var pirrigt att sitta i väntrummet. Men jag hade i alla fall gosegrisen med mig i ryggsäcken. Plus att jag visste Krigscoachen och flera andra skulle hålla tummarna för mig. Det kan vara en klen tröst, men det betyder ändå allt. 
 
Två av nissarna började med att tvätta rent stället från bedövningssalvan (Emla-plåstret). Sedan kom läkaren och satte bedövningskräm inne i munnen. Efter det fick jag en bedövningsspruta. Det är lite märkligt ändå hur man bedövar med kräm och sprutor inne i munnen, när läkaren faktiskt sen sticker själva kortisonsprutan utifrån alldeles intill örat! Utanpå hade jag ju bara en ytlig bedövning från Emla-plåstret. 
 
En annan sak: en kortisonspruta som jag fick i handleden i fredags gick på 10-15 minuter totalt. En spruta i käkleden ca 60 minuter. 
 
Hur som helst, medan all bedövning verkade fick jag en blå operationsduk runt området, jag fick en op-mössa, de tejpade undan håret och sedan började de tvätta rent med spritindränkta bomullstussar. Spritdoften stack i näsan och fick ögonen att tåras.
 
Kortison består av små kristaller. Därför måste medicinen skakas om tills det blir en vätska som liknar mjölk. Annars kan kristallerna fastna i nålen när man ska spruta in medicinen. Medan medicinen blandades stod läkaren och berätta att min röntgen redan från år 2013 såg illa ut. Istället för ett runt käkledshuvud, såg min ut som en prinsesskrona. Det har fortsatt försämrats sedan dess. Planen är att prova spruta kortison innan kirurgen måste ta över igen. 
 
Läkaren tryckte med fingrarna över leden för att hitta en bra ingång och markerade sedan med en penna vart nålen på 0,7 mm (tänk storleken som en vanlig stiftpenna med blyerts) skulle stickas in. Bara det här gjorde ont.
 
När alla förberedelser var klara fick jag bita över en slags bitkloss. För ju större jag gapar, desto lättare är det för läkaren att träffa rätt ställe med nålen. Men eftersom jag hade så mycket inflammation och annat som försvårar möjligheten att gapa, blev det väldigt svårt för läkaren att komma rätt med nålen. Läkaren fick ”gräva” sig fram för att lirka in nålen. Och just det här bökandet gör väldigt ont. Det spänner. När sprutan sen väl ligger rätt, då ska medicinen sprutas in i en redan inflammationsfylld led. Då spänner det ännu mer. Som om någon skulle stå på käkleden när man ligger med huvudet på sidan. Det enda jag kan göra är att påminna mig själv om att andas. Ibland hjälper nissarna till och påminner mig, de talar om hur duktig jag är och viskar fina saker i mitt öra. Det får det inte att bli bättre, men det känns bättre.
 
Sen var det över! Närstriden vunnen. Men det är nu det börjar också. Nu har all bedövning släppt och det gör väldigt ont. Jag har bara sovit någon timme i taget i natt. Jag har fått ta flera tabletter med smärtstillande. Det enda jag får i mig är flytande. Men det är som förväntat de första dagarna. Det är bara att hålla ut. 
 
• Kategori: KampenTaggar: EDS, Reumatism, Smärta, inflammation, kortisoninjektion, kortisonsprutor, käkled; • Kommentarer (3)

Kommentarer:

1 Nilla:

Du är en sådan kämpe så det är helt otroligt. Kram ❤

Svar: Åh jag blir så otroligt glad av att höra det från dig Nilla! Tack <3 Bamsekramar i massor!
Camilla Blomberg

2 countrypride.blogg.se:

Fantastiska Camilla! Vilken krigare du är och tack för att du delar med dig. STOOR BAMSEKRAM till dig <3

Svar: Åh men tack fina du för en så vänliga och fantastiska ord till mig. Det stärker och betyder mer än du anar. Det gjorde min dag! Tack tack! BJÖRNKRAM <3
Camilla Blomberg

3 Amanda CL:

Du är så stark!
Kram

Svar: Det stärker att få höra! Tack! :D
Camilla Blomberg

Kommentera här: