Tänker inte på det

Idag har jag varit på bettfysiologin igen. Jag kan inte fatta att det gått hela åtta månader sedan senaste operation. Jag vet inte hur jag ska tänka kring det. Bra att jag klarat mig så länge utan ny operation, eller om jag ska tänka att snart blir det en ny? Var det inte en operation om året - i allra bästa fall - de sa? Jag försöker inte tänka på det. 

Idag försökte i alla fall sjukhusnissarna prova ut om den här bettskenan kanske passa mig bättre. Förra gången jag var där passade den ju inte alls och de fick skicka tillbaka den för korrigering. Men den passade inte nu heller! Bettskenan var 9 mm tjock när den skulle vara 6 mm. Det skiljer sig ”bara” 3 mm, men när det handlar om näst intill fallfärdiga käkleder är det ändå en skillnad på 33,3 %. Det är jättemycket.

Så de fick ta fram geggamojan och göra nytt avtryck. Jag fick bita i någon hårdare lera säkert fyra gånger innan de blev nöjda. Inte för att jag självmant kunda gapa eller orkade bita ihop. De fick hjälpa till att bända upp munnen eller trycka ihop den med sina händer över käken. De var tre nissar som turades om. Jag fick hålla emot under hakan med mina egna händer i alla fall för att det inte skulle bli för mycket. Och ja, det är så här man måste ”bryta” för att få det fungera. Det gick i alla fall bra idag, den här gången.

Nu är det som det är med bettskenan. Men det är inte bra att det skjuts upp igen och igen. Den är liksom tänkt vara som en avlastning för käklederna. För att skjuta upp försämringen. Men nu har jag ingen avlastning alls. Jag får hoppas att den här försämringen som jag känt av senaste dagarna är övergående och bara beror på de 10-15 (?) krampanfall jag haft senaste veckorna (att jag kanske bitit ihop hårt och mycket?). Det blir nog bra tillslut. Okej. Mindre dåligt. 

• Kategori: KampenTaggar: EDS, Reumatism, artrosfibros, bettfysiologi, bettskena, epilepsi, inflammation; • Kommentarer (0)

Kommentera här: