Kreativt utlopp

Jag tänkte att jag skulle komma med ett livstecken. Så jag gör det nu.
 
Jag har pysslat och målat i lägenheten hela veckan. Det fick fungera som ett sätt att ge utlopp för alla tankar och känslor som brottas, tror jag. Det har i alla fall känts bra (mindre dåligt) att hålla sig sysselsatt med något. Jag försöker ta en dag i taget. Ibland känns det som jag överlever timme för timme. Andra gånger är jag osäker på om tiden gör det bättre eller om det känns värre... 
 
Imorgon ska jag träffa neurologen angående de krampanfall jag haft till och från i en månad. Jag är uppe i totalt 25-30 ”anfall” nu. Men det är bara 8 tillfällen som varit intensiva och långdragna. Vi får se om läkaren kan förklara allt med hjärnröntgen jag gjorde eller om det behövs fler undersökningar. De gissar som sagt på epilepsi eller en hjärnblödning som håller på läka ut. Eller ”något annat”. Jag bryr mig inte längre. Eller så gör jag det egentligen. Men inte på det sättet som ni kanske tror. 
 

Kommentarer:

1 Eva:

Precis så, Camilla. Sekund för sekund, minut för minut, timme för timme. Även om det känns outhärdligt tungt och som om det går åt fel håll, så blir det bättre, men det kan ta lång tid. Jag önskar att du slapp genomlida denna plåga också.
Styrkekramar


Svar: Jo det är väl så. Ibland bara så svårt att föreställa sig när det otänkbara händer. Livet blir annorlunda men det kan bli bra ändå. Stor kram!
Camilla Blomberg

Kommentera här: