Jag önskar att du förstod hur lätt du kan få mig må bättre

Jag sov ostört 12 timmar i natt. Sanning med modifikation. Jag drömde att jag hade ont i ryggen och låg på sjukhuset. Sen rymde jag därifrån och hoppades att någon som genuint bryr sig skulle stoppa mig. Det var dock ingen som kom. Polisen fick av ren pliktskyldighet försöka stoppa mig istället. Men jag hade så enkelt stannat kvar bara någon kommit.
 
Jag tror att jag drömmer om smärtan jag känner som ett sätt att skydda kroppen. På det här sättet får jag ju sova vidare och ge kroppen den vila och återhämtning den behöver. Ganska smart ändå.
 
Det har varit en tung dag idag som ni kanske räknat ut. Jag skulle kunna sitta och skriva i flera timmar. Men jag vet helt ärligt inte vad jag ska skriva för att må bättre. Jag vet inte vilka ord jag ska använda för att göra mig hörd. Men att jag ändå skriver och berättar något tror jag är bra. Det är bättre än inget.

Vi är inne på slutet av maj och ingen verkar ha förstått något hur det känns för mig. Eller så har man det, men bara inte vågat pratat om det med mig. Det är värre i så fall. Hemligheter dödar. Man behöver faktiskt inte komma med lösningar och svar. Det viktigaste är att ta sig tid, lyssna och försöka förstå. Det är tillräckligt. 
 
Kanske har jag helt orimliga förväntningar och lägger ansvar på de som inte alls har det. Men det var du som sa att du fanns där, eller hur? Det var du som sa att det bara var att höra av sig. Klart jag blir jättebesviken när jag möts av tystnad. Klart jag känner mig övergiven när allt annat är viktigare. Klart jag känner mig sårad när du hoppas någon annan tar hand om problemet, det vill säga mig. 
 
Jag önskar att du sa något nu, om så bara ”Jag vet inte vad jag ska säga. Vill du berätta mer?”. Bara fråga mig så ska jag bara svara dig. Jag önskar att du förstod hur lätt du kan få mig må bättre! 
 
• Kategori: KampenTaggar: Ensamhetskänslor, Smärta, ryggen; • Kommentarer (0)

Kommentera här: