krigszonen.se

Det känns som jag hållit i och hållit ut i flera dagar och nu störtdyker rakt in i helgen. Det har varit flera intensiva dagar med sjukhusbesök och långa dagar på jobbet. Senast igår följde jag med kollegorna ut på After Work. Det är jättekul när det händer lite sociala saker och det får mig må bra på så många sätt, men det är förstås också tufft. Alltid dessa dubbla känslor! Idag kände jag att jag behövde flexa ut tidigare, men jag ville stanna kvar. 

På sjukhusfronten har jag fått en tid för magnetröntgen över hjärnan inom ett par veckor. Det börjar kännas lite pirrigt. Läkarna tror som sagt det kan handla om någon form av epilepsi eller ”något annat”. Det där ”något annat” tror läkarna i så fall är en gammal skada/blödning. Men vi får vänta och se vad röntgen (inte) visar.

Förutom det har jag oroat mig lite inför besöket hos käkläkaren nästa vecka. Jag har svårt att gapa stort igen. Men borde jag vara förvånad? Det har gått ett halvår efter senaste operation. Det ”brukar” inte hålla längre än så för mig. Det kändes i alla fall liiiite bättre när min kollega kom in med ett fat choklad igår som för att pigga upp!