Hjälp! Jag bad om hjälp. Jag ville ha ett expertutlåtande om mitt mående. För jag tänkte att jag inte ska behöva må så här. Du sa att jag inte skulle behöva må så här!
Jag fick mitt besök hos en psykolog. Tillslut. Men det blev inte så långt.
Nissen sa att min ”ångest” är en normal reaktion i en onormal situation. Det är inget konstigt att få ångest inför exempelvis en operation. Speciellt inte om man känner sig ensam och man faktiskt tvingas gå igenom det själv. Det var alltså inte ”bara” en känsla. Jag ÄR ju ensam. Känslan är ”sann”. Men i och med att min ångest inte anses ”sjuklig”, utan snarare logisk och som en ”frisk” reaktion, kunde de egentligen inte hjälpa mig. Jag ”ska” må så här. Men är det någonsin okej för en person i profession att inte hjälpa den patient som vill dö?
Jag tycker inte om att jämföra strider. Men nissen gjorde det ändå. Nissen sa att vid många andra ångesttillstånd (ex. generell ångest, social fobi etc.) är reaktionen istället onormal i en normal situation. Här anses ångesten ”sjuklig” eller ”ologisk”. Upplevelsen är alltid sann för personen, men faran är inte ”verklig”. Så ska ingen behöva må. För det här finns det hjälp att få.
Jag blir så arg! Jag vill inte må så här! Det måste gå att göra annorlunda. Jag är så fruktansvärt stridstrött och känner mig övergiven. Speciellt nu!! Fattar de ingenting?? De ska ju ta till sig av min upplevelse och lyssna på den. Att andra haft det värre gör inte mitt lättare. Att andra haft det lättare gör inte mitt värre. Det är så jobbigt som det är.
Nu blir jag upprörd! Spela roll om det är ångest som går att förklaras av situationen! Du mår ju fortfarande skit pga den och behöver någon att prata med! Jag fattar inte vad vården håller på med ibland!
Tänker på dig!
Tusentals kramar