Bettskenan passa!

Efter 3 försök – och några månader senare – så passa äntligen bettskenan! Jag fick prova den först och sen slipa nissarna skenan för den perfekta passformen. Jag prova på nytt och de slipa lite till. Jag prova igen och de slipa lite till. Jag fick gapa och stänga och bita ihop och tänja och gapa stort, om vartannat i en timme tills vi blev helt nöjda! Det är alltså inte konstigt att jag känner mig lite öm och mör i käklederna nu.
 
I februari kunde jag gapa 29 mm. Idag kan jag gapa max 26 mm. Jag har blivit 3 mm sämre på fyra månader. Det låter lite med 3 mm bara. Men när det handlar om så små leder som käkleden, då är det ganska mycket. Men de tror på bettskenan! Man får se det lite som en ”krycka”. Bettskenan ska användas för att ge käklederna chans att ha något att vila på och som för att få stöttning eftersom hela käkleden är sned.
 
Jag har två bettskenor nu. En mjuk till underkäken och en hård till överkäken. Jag ska använda båda så ofta som möjligt. Helst så fort jag inte äter eller pratar. Jag får varva mellan skenorna. Jag kan omöjligt ha båda i munnen samtidigt för så stort kan jag inte gapa. Båda är till för att käklederna ska må bättre, men hjälper på lite olika sätt. 
 
Det jag behöver göra nu är att vänta och se om det känns bättre med bettskenorna och fortsätta med mina töjningsövningar för att få upp munnen mer. Käklederna får bara inte stelna ihop igen. Får inte. 

För övrigt hade jag väldigt roligt på bettfysiologin idag. Läkaren stod dubbelvikt och skratta. Så mycket att en annan nissen kom in och fråga vad som hänt. Men vad vi egentligen skratta åt minns jag inte. Men vi hade roligt! :) Det är viktigt med humor på sjukhuset. Det lättar upp allt det annars tuffa. 

• Kategori: KampenTaggar: Arthrofibrosis, EDS, Reumatism, artrosfibros, bettfysiologi, bettskena, käkled; • Kommentarer (1)

Bollplank med mig själv

Min högra fot har varit inflammerad och svullen fram och tillbaka ett par dagar nu. Ena dagen är den synligt svullen och det gör ont, för att andra dagen vara nästan helt bra. Och så börjar det om. Det känns som sämsta möjliga tajmingen nu. Det finns förstås ingen dag på året då det ”passar”. Men ändå. Jag går väl mest runt och funderar på om jag ska försöka ”fånga” en dålig dag då jag är extra inflammerad och gå till läkaren så att jag kan få en kortisonspruta och bli bra relativt snabbt, eller om jag ska vänta ut det av sig själv (om det är möjligt?). Risken är att återhämtningen tar för lång tid. Alltså längre tid än till när jag behöver bli BRA. Jag ska ju ut på äventyr snart! Jag kanske ska strunta i att försöka planera att minimera "katastrofen”. Det brukar gå ändå. ...och så fortsätter jag bollplanka mina tankar med mig själv! 

Förresten, brukar någon av er andra reumatiker också försöka planera hur en "katastrof" ska bli så bra (minst dålig) som möjligt?

Jag drömde en mardröm förra natten. Det är den här separationsångesten igen. Jag blev lättad när jag vakna och insåg att det bara varit en dröm. Ända tills jag, en sekund senare, insåg att mardrömmen faktiskt ÄR verkligheten. Det som hände i drömmen, har hänt. Det jag kände i drömmen, känner jag varje dag. Drömmen är ingen dröm. Jag kämpar varje dag med att inte sätta några villkor på mina känslor. Men det är svårt.

Men det finns lite ljusglimtar också. De dyker upp då och då. Några små, andra stora. Det får det att kännas mindre tufft om så bara för en liten stund. Och varje sekund som känns uthärdlig eller kanske till och med okej, är ju bra. 

• Kategori: KampenTaggar: Ehlers-Danlos Syndrom, Reumatism, fotled, inflammation, reumatiker, takstirra; • Kommentarer (1)

Min midsommar

Vilken glädje! Min midsommar började i Högbo med picknick, promenad, titta på teater och äta glass i stora lass! Senare fortsatte firandet i Gävle med massa roliga lekar och tävlingar och jättegod mat.
 
Jag kände mig verkligen som en prinsessa hela dagen som blev överöst med kärleksfull vänlighet. Jag tror aldrig att jag firat så här tidigare. Det kändes "på riktigt". Det var så roligt att få vara med så härliga människor! Jag kände mig inte bara "inte ensam", utan det gav en speciell "tillsammans"-känsla också. Hänger ni med? Det är jättesvårt att förklara en känsla jag aldrig upplevt förut. Det kändes bra i alla fall. Mer än bra. 

Det är sådana här dagar och kvällar som utlånar allt ont och som ger så mycket värme! ♥

• Kategori: KvalitetstidTaggar: glädje, lycka, midsommar, självvald familj, vänner, värme; • Kommentarer (1)