Dansar in semestern

Som ni kanske vet har jag haft det extra tufft sedan två månader tillbaka. Jag har ofta mardrömmar om det, som sen visar sig vara verklighet... Jag har kunnat distrahera mina tankar på jobbet i alla fall. Men just därför har den här kommande ledigheten känts lite läskig. För vad händer med mig om jag inte har något jag måste göra? Medan andra tänker att de under semestern får vila och ”bara vara”, så funderar jag istället på hur jag ska klara av och hantera den. Så mycket tid över till att vara i det jag rent instinktivt flyr ifrån. Andra gånger vill jag grotta ner mig i det. Vara precis så förtvivlad som jag faktiskt känner mig. Men jag är rädd för det med. Rädd för att jag vill lägga mig ner och försöka hålla andan igen. Jag vet att det inte är farligt att känna. Det farliga är att försöka att inte känna. Men ändå.
 
Ett sätt att hantera ”semestersituationen” är att jag beställt en massa böcker. Varje dag i snart en veckas tid har det kommit en ny bok med posten. Det får mig att se fram emot en ny dag, att komma hem från jobbet i tid och förhoppningsvis har jag något jag kan distrahera tankarna med under ledigheten. Det får fungera lite som en belöning också. Dels för att jag ska få några veckors semester från jobbet (för det behövs, jag vet bara inte om det) och dels för att jag överlevt hela maj och juni fast jag inte ville. Jag har kallat det här för ”strategier” när jag gjort något konstruktivt med sorgen, och det har känts som något dåligt. Men jag har fått lära mig nu att jag har "massa med egna resurser”,som om det vore något bra det jag gör när jag försöker överleva och bearbeta sorgen på mitt sätt. Det känns bättre att tänka så. 
 
Jag märker att det blir både högt och lågt när jag skriver. Men det är viktigt att prata om hur det känns. Och det är faktiskt så det är för mig nu. Jag tänker inte ljuga bara för att det är semester och allt "borde" kännas jättebra. För det gör inte det! MEN jag vill ändå att ni ska veta att jag väljer att kicka igång min första semester ever med ett äventyr - och det känns riktigt j*vla bra! I allt som händer just nu, så är det min ljusa punkt. 
 
När du försvinner, då dör jag.
då ska jag fortsätta våga tro att jag kan leva. 
 

Kommentarer:

1 Eva:

Du är så modig. Du kanske skulle svara att det inte är mod utan att du inte har något annat val än att kämpa på. Men för att kämpa krävs det mod annars skulle man aldrig orka.
Hoppas att din semester inklusive äventyr blir riktigt härlig.
Många varma kramar
Eva

Svar: Hej Eva, ledsen att jag svarar så sent men har som sagt varit på resande fot och inte riktigt varit inne här så mycket. Jag tror just därför det är svårt att bli lyssnad till, för att det inte går att "inte orka" på något sätt. Tack, jag har haft det riktigt bra! :)
Bamsekramar!
Camilla Blomberg

2 countrypride.blogg.se:

Som jag känner igen mig i det du skriver,(som vanligt). Jag flyr in i arbetet nu när kroppen ej vill längre. Kroppen skriker och smärtan är hemsk. Jobbet gör kroppen sämre men för mig är det mitt sätt att fokusera på annat och hantera faktumet att det går snabbare utför än jag räknat med, för när jag är ledig då kommer smällen. Då blir jag liggandes med hemsk värk, när jag egentligen borde njuta av att vara ledig. Jag vet att det inte kommer hålla, men just nu är det mitt sätt att hantera livet.
Hoppas du får en härlig semester och att du kan njuta lite av den!
Varma kramar /Sara

Svar: Hej Sara, åååh så skönt det ändå känns att någon kan känna igen sig i det jag skriver och där med också verkligen förstå vad jag menar!! Sen är det förstås inte kul att du också ska behöva brottas med tankar och känslorna som följer. Men du fattar säkert vad jag menar. Ibland får en strategi vara just ett sätt att hantera en situation och det behöver inte vara något fel eller dåligt i det. Men ibland kan det ändå kännas så fel att ibland göra helt "rätt". Inte säker på om jag själv riktigt förstod vad jag mena men ibland måste man göra saker för att stå ut helt enkelt.
Tack, jag hade en riktigt härlig resa!
Jättekramar!
Camilla Blomberg

3 Tisa:

Hej fina du!
Du kanske har några boktips sen då? :)
Jag känner igen mig det där att kunna hantera dagen när man inte har något att gå till. Inte enkelt alltid. Jag gillar inte semestrar. Så idag ska jag gymma lite, då kan jag i alla fall fokusera på antalet siffror vid varje maskin. Förhoppningsvis är musiken ok också!
Kramar

Svar: Hejsan Tisa, hmm det är svårt att tipsa om böcker tycker jag. Därför att vissa böcker är bra vid rätt tidpunkt i livet. Något sådant. Men för den sakens skull kan jag ju kanske dela med mig av vad jag har läst. :) Hoppas det gick bra på gymmet även om det var ett tag sedan nu. Jag har inte varit inne här på en vecka då jag varit utomlands. Men jag har tänkt på dig ska du veta.
Jättekram!
Camilla Blomberg

Kommentera här: