krigszonen.se

Det känns som jag mår olika varje gång efter att jag tagit den sprutan som ska få min reumatism att bli bättre. Det gör aldrig ont att sticka sig själv i låret med sprutan. Så det är i alla fall bra. Men efteråt är väldigt olika hur jag mår. Ibland mår jag bra och jag känner knappt någon skillnad, mår typ likadant. Andra gånger känner jag mig extra frusen, illamående, trött och hängig under ett par dagar innan det vänder.

Jag tog min spruta igår. Jag kände redan igår kväll att den här omgången med Simponi-sprutan är en sådan gång då jag mår sämre efteråt. Men på grund av mina år som ung reumatiker har jag den gåtfulla merit som andra kallar ”erfarenhet”. Det betyder helt enkelt bara att jag inte har möjlighet att bli upprörd eftersom jag borde ha bättre förstånd. Jag får hålla ut och invänta de superkrafter som sprutan ska ge mig om några dagar.  

Jag tar sprutan en gång i månaden. Det här är min spruta nummer 31. Jag har alltså tagit min bromsmedicin i 2 år och 7 månader nu. Det kan dock vara så att jag har en månad varit tvungen skjuta upp behandlingen i och med alla operationer som ibland kommit i vägen för medicineringen. Men till antalet är det 31 stycken sprutor. En del kanske tycker det låter mycket. Men det tycker inte jag. Jag minns allt för väl när jag hade 3 sprutor i veckan! Det kändes mycket.