Så länge jag inte vet

Jag fick hem ett brev från sjukhuset på posten idag. Inte helt ovanligt. I alla fall stod det i brevet att min ortopedläkare ville att jag skulle göra en magnetröntgenundersökning av knät – redan nu till helgen! Det blev på Bollnäs sjukhus för snabbast möjliga tid. Det är över ca 1 ½ timmes bilresa enkel väg. Jag visste inte ens om att jag skulle behöva göra röntgen. Jag visste bara om att jag inom en snar framtid skulle få träffa läkaren eftersom att mitt vänstra knä (det med artrosfibros) har börjat ”småbråka” med mig.

Det känns som om allt går så snabbt. Det är förstås bra. Men det gör mig samtidigt rädd. Ovisshet är aldrig kul. Men just nu njuter jag av att inte veta. Att så länge jag inte vet om att något är hemskt, så är det inte hemskt. Allt är okej till dess att motsatsen har bevisats. Jag försöker intala mig själv det, för att jag måste. Jag vill njuta av det så länge jag kan. För den dagen allt visar sig vara okej kommer solen att ramla ner av ren förvåning! 

Nej, nu ska jag sluta grotta ner mig i det här. Jag ska dansa ur mig lite frustration, ta äta lite tröstglass och försöka planera in något roligt i helgen efter sjukhusbesöket. Jag ska försöka göra något bra av den resa jag tvingas ge mig ut på. Tänk bara på hur berest jag blir till exempel! Det är ju lite kul. 
 
• Kategori: KampenTaggar: Arthrofibrosis, Knä, Reumatism, artrosfibros, ortoped; • Kommentarer (0)

Kommentera här: