Dagens fundering

 
När jag saknar dig, då sårar jag alla andra i min omgivning. Hur kan det vara tillåtet att sakna alla andra, utom dig? Hur ska jag då någonsin kunna tillåta mig sörja dig och "gå vidare"? Det känns inte rätt! Jag saknar dig så förtvivlat mycket, men det får jag inte säga högt. Men jag gör det ändå. Alla andra förstår bara inte. Det är inte mitt fel.

Jag saknar dig. Jättemycket.  

Kommentarer:

1 Lisa:

Hej Camilla! Hur mår du idag?
Jag kikar in då och då på bloggen och hejar verkligen på dig i din kamp! Tänker på dig och hoppas du har det bra, du är så jäkla grym❤ Kramar!

Svar: Hej Lisa! Tackar som så omtänksamt ställer frågan. Jag mår både upp och ibland ner. Senaste dagarna har kramperna/ryckningarna varit jobbiga. Jag har så nästan varje dag. Men annars hittar jag på roliga saker med kollegorna och det känns jättekul!! Men sen har jag den här separationsångesten eller vad jag ska kalla det för alltid i bakhuvudet. Men det kändes bra igår att det fanns en gosegris (likt den jag har) på röntgen som kunde bota ensamheten för en stund. :)
Jättekramar! ❤️
Camilla Blomberg

Kommentera här: