krigszonen.se

Det sved bara lite när stygnen (10 st ?) plockades bort. Det kändes mest obehagligt att kunna höra hur käkkirurgen med en vass liten skalpell skar av tråden och drog ut stygnen och tog bort sårskorpor. Det är ju så nära örat. Men det som egentligen gjorde mest ont var när nissen skulle sätta fast tejpen (jag ska tejpa såret ett par veckor till) och tryckte med fingrarna över såret. Jag är fortfarande ganska öm. Annars gick alltihop väldigt snabbt. 

 

När jag berätta att jag mår betydligt bättre idag än sist vi sågs (det var i början på veckan när jag fortfarande var inlagd) sa käkkirurgen att en sten äntligen lossnat från hans bröst. Det var roligt att se mig piggare och inte lika smärtpåverkad. Jag berätta att det tog 4 timmar (2 pauser för mindre stödvila) att få i mig hela frukosten för bara någon dag sedan, men att nu gick det bättre. Det är fortfarande flytande eller mosad mat som gäller, men det har blivit lättare (läs: mindre svårt). Nissen sa sen att det är ett stort projekt att äta mat efter en sådan här stor operation. Det är knappast så man bara kan svänga förbi en mack och ta en korv med bröd om man blir hungrig. Det krävs så mycket mer. 

 

Från och med nu får jag börja ”stretcha” käkleden. Börja gapa och tänja lite på gränserna. Jag kan fortfarande inte gapa speciellt mycket. Max 1 cm. Men det är inget konstigt eftersom det inte gått mer än drygt en vecka efter operation. Det kan ta flera månader innan jag upplever en förbättring. Lagom till att håret hunnit växa ut igen.