Våga fråga
Jag har inte skrivit sedan i tisdags därför att jag behövt tid att tänka. Och för att skriva. Men inte här. Vissa saker vill jag kanske inte dela med alla. Några hemligheter behåller jag därför mellan mig och Gosegrisen. Fast egentligen har jag inte skrivit därför att jag velat skona er från mina tankar. Ni skulle ändå inte vilja höra mig berätta tror jag. Helt ärligt. För det där tyngsta vill ingen prata om. Men det ingen fattat är att när en berättar för någon som lyssnar och vågar ta i det allra svåraste, oavsett vad det svåra är, då reagerar en nästan alltid med lättnad. Att bli nertystad gör ens tankar "hemliga", och de tankarna är de allra tyngsta, svåraste och farligaste. Våga fråga. Våga lyssna.
De dagar som gått har jag varit på bio med en livsviktig pratstund efteråt, haft skypemiddag, spagettilunch på restaurang med kalaskladdkaka till efterrätt hemma hos mig och nu ikväll har jag spökat ut lillasyster inför halloween-skoldisco. Ibland händer det lite saker om dagarna.
Vart hämtar du krafter ifrån? är en vanlig fråga jag får. Men jag vet inte riktigt längre. Jag vill att ni ska förstå att det ligger ett allvar bakom de orden. För vad händer om jag inte ”fyller på” när krafterna tar slut? Det är nog mycket av den ”paniken” jag kan känna när tomhetskänslan och övergivenhetskänslan kommer. Hur och vad ska jag göra? Fast att göra en massa saker är inte alls samma sak som att det känns bra…
Nej, det är klart. Men jag tänker att om man har något kul att sysselsätta sig med så får man en stunds vila från det jobbiga.
Ett skäl till att man inte vill/ vågar/orkar lyssna på det jobbiga är kanske att man inte vet vad man ska säga. Man vill ha något trösteord att komma med, vilket ju kan vara svårt. Så tänker jag i alla fall.
Jag har då och då mörka tankar också och jag vet att det inte alltid är lätt att dela med sig av olika skäl.
Jag önskar dig allt gott.
Eva