Jag retirerar inte. Jag laddar om.
Här sitter jag igen i en av alla mina mjukisdressar och försöker tenta av (ibland är det skönt med distansstudier) den kurs jag missade när jag opererade knä för två år sedan, då låg på sjukhuset för att lära mig gå igen – mot urusla odds. Sen missade jag kursen igen när jag hade nästa operation, den gången i käkleden. Och nu höll jag på missa kursen ännu en gång eftersom jag hade den öppna käkledsoperationen och låg på sjukhuset längre än planerat. Så jag har med andra ord mycket att plugga ikapp nu. Men jag vägrar skjuta upp den här kursen till nästa tillfälle igen, det vill säga ett år. För jag kan inte vara säker på att det är lugnare i livet då… Men också för att jag tror att jag klarar det ändå. Jag må förlorat flera strider ibland, och det får vara okej. Men jag står fortfarande obesegrad i det här kriget så länge jag fortsätter försöka, och det är vad som egentligen räknas.
Det jag tänkte berätta igår var att jag fick komma med en lägesrapport för käkläkaren. Jag kan nu ”lätt” gapa, eftersom artrosfibrosen är borta, så stort att jag får in två fingrar i munnen (ca 20 mm). Om jag pessar med fingrarna så går det några millimeter till. Jag tar inga smärtstillande. Men jag kan fortfarande inte sova mer än kortare stunder på höger sida på kudden. Ärret läker fint. Men några sårskorpor är kvar. Det blir bättre. Förutom efter att jag ”gaptränat” och ska bita ihop igen, då går det inte bita ihop hela vägen. Jag får ett snett underbett som varar ett par sekunder till som mest en halvtimme. Som om käkleden glider pyttelite ur led. Vilket händer flera gånger om dagen. Käkläkaren tror det är ”koag” som ligger emellan. Jag visste inte heller vad nissen först mena. Koag är en förkortning av koagel = blod som levrat sig. Jag ska undersökas mer imorgon.
Min läkare – the boss över allt – har också hört av sig! Läkaren vill att jag ska ta blodprover och fylla i lite papper inför kommande läkarbesök. Exempelvis vill läkaren ha reda på hur många operationer jag gjort, när det var och vilket typ av ingrepp. Jag skulle fylla i ”en operation på varje rad”. Jag började skratta högt. Det kändes så fånigt. Jag fick bara fyra rader i papprena. FYRA. Inte ens dubbla rader hade räckt för mig! Men som vanligt får jag fylla i ”för många operationer” och komplettera med muntligt svar istället.
Nu när jag har fått lägga det "sjuka" här så ska jag återgå till ett mer "friskare" liv. Jag ska fortsätta plugga. Och fast jag har kurslitteratur att läsa i överflöd, så skulle jag nog helst vilja läsa ännu mer. Det finns ju Masternivå om jag vill utmana mig mer i framtiden... ;)