En djup målarhelg

Jag har målat hela helgen! Från morgon till kväll. Idag luktade det glögg och pepparkakor i hela byggnaden eftersom vi fira första advent också. Gott med peppakakor! 
 
Jag har hunnit med säkert sju olika målarövningar i helgen. Några övningar är roliga och är mest till för att prova på att måla på olika sätt. Exempelvis vilka mönster som tycks framträda när man bara kladdar färg på en tavla (den vänstra rosa), eller att måla pyttesmått istället för stort (minitavlan i mitten) eller att använda en svamp istället för penseln (den högra svarta teckningen). Andra övningar fick jag istället verkligen reflektera över saker. Exempelvis övningen där vi först skulle måla ett minne och senare en önskan. Jag fick klura länge på vad jag ville måla. För även om jag snabbt kom på ett minne, så ska bilden i huvudet ner på papperet också. Jag är van med att försöka sätta ord på känslor och upplevelser, det är en utmaning att byta sätt. Men säkert väldigt bra för mig och något jag kommer göra flera gånger. 

Jag skissade mina minnen i blyerts och kolkritor. Det blev mest bara symboliska bilder och inte något för hur det faktiskt såg ut. Men huvudsaken är ju att jag vet om vad bilderna symboliserar för mig. För vems skull målar jag? Sen är det ju själva processen som är det viktiga här och jag ska skita helt i perfektion (det är en stor utmaning för mig). Tavlorna ska ju inte ens upp på väggen! Syftet med minnes-bilden är ju att få chans till bearbetning av trauman, medan önskebilden ger mål i livet att sträva mot. Det här låter säkert jättedjupt. Men jag tyckte det bara var roligt att prova på att måla. 
 
Jag kommer inte visa upp alla mina teckningar och tavlor här på bloggen, men några har ni fått se nu. Anledningen till att jag inte visar mina "djupare" bilder är av samma skäl som vissa av mina djupare texter aldrig kommer bli publicerade på bloggen. De är skrivna/målade bara för mig. Allt vill jag inte dela med alla. Å andra sidan tror jag att jag i framtiden kommer visa några teckningar på sådant jag vill berätta, men istället inte vill sätta ord på. Hänger ni med?  
 

Kommentera här: