Du vet om det

Vad ska jag skriva här när jag bara vill sitta tyst? Min konstgjorda andning håller på ta slut, och utan syre kan ingen leva. Då dör jag. Känslan är precis så. Det var inte så här det skulle bli! Jag skulle vara kylig för att inte sakna dig. Men jag bryr mig alldeles för mycket. Jag reagerar med fysiska symtom på min känslomässiga nöd. Jag har haft ont i magen och mått illa och ofrivilligt kräkts varje gång innan vi träffats under de senaste åren, för jag vet att du inte kan stanna kvar för alltid och vara den jag önskar, hur förtvivlat gärna jag än vill. Men du skulle inte få veta att om du försvinner, då vill jag också försvinna. Jag vill inte vara så elak att jag håller dig som gisslan. Rent instinktivt är det ändå så jag reagerar. Jag kämpar bara för mitt liv! Du vet om att det är så. Vad ska jag säga nu när du snart försvinner? ”Tack för att du fanns där och höll mig vid liv i 2 år.” 
MEN SEN DÅ?? 
 
• Kategori: KampenTaggar: Ensamhetskänslor, känslor, övergiven; • Kommentarer (4)

En djup målarhelg

Jag har målat hela helgen! Från morgon till kväll. Idag luktade det glögg och pepparkakor i hela byggnaden eftersom vi fira första advent också. Gott med peppakakor! 
 
Jag har hunnit med säkert sju olika målarövningar i helgen. Några övningar är roliga och är mest till för att prova på att måla på olika sätt. Exempelvis vilka mönster som tycks framträda när man bara kladdar färg på en tavla (den vänstra rosa), eller att måla pyttesmått istället för stort (minitavlan i mitten) eller att använda en svamp istället för penseln (den högra svarta teckningen). Andra övningar fick jag istället verkligen reflektera över saker. Exempelvis övningen där vi först skulle måla ett minne och senare en önskan. Jag fick klura länge på vad jag ville måla. För även om jag snabbt kom på ett minne, så ska bilden i huvudet ner på papperet också. Jag är van med att försöka sätta ord på känslor och upplevelser, det är en utmaning att byta sätt. Men säkert väldigt bra för mig och något jag kommer göra flera gånger. 

Jag skissade mina minnen i blyerts och kolkritor. Det blev mest bara symboliska bilder och inte något för hur det faktiskt såg ut. Men huvudsaken är ju att jag vet om vad bilderna symboliserar för mig. För vems skull målar jag? Sen är det ju själva processen som är det viktiga här och jag ska skita helt i perfektion (det är en stor utmaning för mig). Tavlorna ska ju inte ens upp på väggen! Syftet med minnes-bilden är ju att få chans till bearbetning av trauman, medan önskebilden ger mål i livet att sträva mot. Det här låter säkert jättedjupt. Men jag tyckte det bara var roligt att prova på att måla. 
 
Jag kommer inte visa upp alla mina teckningar och tavlor här på bloggen, men några har ni fått se nu. Anledningen till att jag inte visar mina "djupare" bilder är av samma skäl som vissa av mina djupare texter aldrig kommer bli publicerade på bloggen. De är skrivna/målade bara för mig. Allt vill jag inte dela med alla. Å andra sidan tror jag att jag i framtiden kommer visa några teckningar på sådant jag vill berätta, men istället inte vill sätta ord på. Hänger ni med?  
 

Vart känns dina känslor?

En övning vi fick under målarkvällen i Stockholm var att måla vårt egna svar på frågan ”Vet du vart dina känslor känns?”. Det finns ju så många känslor som känns på olika sätt och på olika ställen i kroppen, när man tänker/känner efter. Vissa känslor kan istället kännas väldigt lika varandra och kännas på samma ställe i kroppen och kan förvirra en vad man egentligen känner. Att måla sina känslor är därför ett bra sätt att förstå sig själv och sina känslor bättre.
 
Det finns flera sätt att göra den här övningen på. Som jag förstod det kan man exempelvis måla de känslor man har just nu, eller vid en specifik situation eller bara vart alla möjliga olika känslor känns. Jag ritade en kropp som jag sedan fyllde från topp till tå med alla de färger (och glitter!) jag hade framför mig som fick representera en massa olika känslor. Exempelvis vart känns glädjen i kroppen för mig? Är det bubblande skratt i magen? Känns glädjen på fler ställen? Är färgen viktig? Vart känns rädsla? Oro? Kärlek? Ensamhet? Det finns inget rätt eller fel. Det handlar om vart känslorna känns för bara en själv! Jag tänkte först skriva ned alla känslor jag fyllt min kropp med. Men för vems skull målar jag? Jag vet om det och det är huvudsaken. 
 
Genom den här övningen är tanken att själv bli mer medveten om de känslor man känner. Inte så svårt att förstå att man kan få ont i kroppen ibland av alla känslor, eller hur? Och kanske lär man sig också att särskilja vissa känslor (ex. är det vanligt att bli arg när man egentligen känner sorg och rädsla) eftersom man nu vet bättre vart och hur det känns i den egna kroppen? Jag vill tro att den här övningen var superjätteviktig för mig som länge levt med att det inte varit tillåtet att visa känslor. Kanske är det just därför min tecknade kropp känns mer naken med alla känslor, än utan dem? För jag har blottlagt det hemliga.