Världen är bättre med hjältar
Jag har 69 (sextionio!) mejl i inkorgen. För att inte ens nämna de handskrivna breven! Alla från olika personer jag aldrig träffat i mitt liv. Sen har jag ett gäng meddelanden från er jag har träffat. Det är alla er i min lilla armé som skriver och hör av sig. Det är jättekul att se! Men det handlar aldrig om hur många meddelanden jag får, utan det viktiga är vem som skriver. Några meddelanden är korta. Några är flera sidor långa. Men jag vill att ni ska veta att det fina är att ni skriver och bevisar att ni tänker på mig, inte så mycket vad ni skriver eller hur mycket. Några har bifogat bilder på sig själva, husdjur, sina barn eller hela familjen. Jag är tacksam som får ta del av era historier, era strider och får chansen att se vilka NI är. Det gör att ni kommer mig lite närmare, fast det kan skilja sig måååånga mil bort. Det är lite kul att jag, eller det jag skriver, är en del av någon annans vardag. Jag vill att ni ska veta att era fina ord - alla meddelanden och alla oräkneligt många kommentarer här och på bloggens facebooksida - det berör mig på djupet. Du är aldrig en i mängden. Ingen förbises.
Jag blir lika mållös varje gång jag får läsa om hur ni tillskriver mig som en hjälte, hur ni tackar mig, säger att jag visar förståelse och lyssnar som ingen annan och att jag i något fall även sägs ha räddat ett liv! Det är en stark känsla att få läsa om hur jag ska ha förändrat något inom er, eller era närmsta, så ni och de orkat ett steg till när ni inte trott att ni orkat mer. Ni lägger ett stort ansvar på mig. Men det är fint att se hur jag, med bara min text, kan stötta. Det berör. Ni berör. Jag blir löjligt stolt varje gång jag får höra att det jag skrivit visat sig vara till hjälp för någon på något sätt. Om det så är att få dela ensamheten, sätta ord på svåra känslor eller vad som helst egentligen som får det att kännas lite mindre tufft! Det är fint att läsa om hur ni inspireras av mig och finner kraft att kämpa vidare i vilket krig ni än slåss i. Det är den finaste komplimangen jag kan få när ni kallar mig för en förebild!
Men ni tillskriver mig för mycket. Det är ni som kämpar – och ni gör det bra! Jag vill också att ni ska förstå att ni ger mig lika mycket eller mer tillbaka. Ni inspirerar mig. Varenda en av er. Ni får mig att ta det där extra steget när jag själv inte tror mig orka mer. Ni stärker mig. Ni är mina hjältar.
Jag blir lika mållös varje gång jag får läsa om hur ni tillskriver mig som en hjälte, hur ni tackar mig, säger att jag visar förståelse och lyssnar som ingen annan och att jag i något fall även sägs ha räddat ett liv! Det är en stark känsla att få läsa om hur jag ska ha förändrat något inom er, eller era närmsta, så ni och de orkat ett steg till när ni inte trott att ni orkat mer. Ni lägger ett stort ansvar på mig. Men det är fint att se hur jag, med bara min text, kan stötta. Det berör. Ni berör. Jag blir löjligt stolt varje gång jag får höra att det jag skrivit visat sig vara till hjälp för någon på något sätt. Om det så är att få dela ensamheten, sätta ord på svåra känslor eller vad som helst egentligen som får det att kännas lite mindre tufft! Det är fint att läsa om hur ni inspireras av mig och finner kraft att kämpa vidare i vilket krig ni än slåss i. Det är den finaste komplimangen jag kan få när ni kallar mig för en förebild!
Men ni tillskriver mig för mycket. Det är ni som kämpar – och ni gör det bra! Jag vill också att ni ska förstå att ni ger mig lika mycket eller mer tillbaka. Ni inspirerar mig. Varenda en av er. Ni får mig att ta det där extra steget när jag själv inte tror mig orka mer. Ni stärker mig. Ni är mina hjältar.
Så fint :)