Högt och lågt
Under eftermiddagen har jag träffat Ellinor och Nellie. Vi lagade lite mat och satt i soffan och pratade om hur året varit. Om både bra och mindre bra saker. För livet är ju både högt upp och långt ner ibland. Min känsla över det gångna året är väldigt dubbel. Som vanligt. Det har varit några jättefina stunder men betydligt många fler tuffa. Men det är väl aldrig till antalet dagar en ska räkna. Jag gör i alla fall inte det. Inte längre. För en riktigt underbart fantastisk dag kan ju utplåna 10 mindre bra dagar. Då segrar det goda över det onda på något sätt ändå.
Årets bästa: Människor jag träffat. Nya möten och livsviktiga återseenden.
Årets sämsta: Onda käkledsoperationer. Två gånger i höger käkled och en gång i vänster käkled.
Hur känner ni inför ett nytt år? Jag har lite känslan av att det blir ännu ett år som jag ska tackla och ”ta mig igenom” istället för att bara leva i det. Fast så kan jag känna bara en vanlig dag. Ibland redan nästa timme. Värsta fall nästa minut. Men det kommer att hända bra saker också där varje sekund inte känns som en kamp. Nu när jag börjat jobba har jag exempelvis fått en anledning att kliva upp på morgonen. Bara det är stort! Men DU ÄR INTE HÄR och det känns inte bra. Inte bra alls! 230 gånger under bara det här året har jag känt en intensiv saknad efter dig, dig, dig och dig. Jag har haft sådan separationsångest att jag inte alltid vetat hur man stannar kvar. Men än finns du kvar. Än kan jag överleva. Men 2017 är året du försvinner...
Ikväll skålar jag och Gosegrisen in 2017 i glas med saft och tänker på er i min lilla armé! May the odds be ever in your favor...