Kommer aldrig bli nöjd

Idag är jag arg och frustrerad!! Jag ville skicka iväg mina kryckor all världen väg när jag tog min lilla promenad ute i solen. Men istället använde jag ena kryckan som en golfklubba och sköt iväg fula kottar som låg i vägen när jag hoppa fram... Strul med min sjukskrivning gör mig inte direkt på bättre humör.
 
Jag är verkligen tacksam och glad att operationen inte förvärrat något i knä. Jag blev överlycklig när jag fick på mig strumporna själv på det benet bara några dagar efter operationen. Jag kommer förmodligen också klara av att gå igen utan kryckor lite längre sträckor allteftersom jag läker och bygger upp muskler. Det tror och hoppas i alla fall jag på. Men ingen har sagt något. Ingen vågar lova eller ge förhoppningar om något. Men jag har ju gjort det här förr. Jag vet att det är en lång och smärtsam resa med ovisshet om hur bra jag blir, eller om de framsteg jag gör kan bibehållas. Men det behöver inte vara enkelt. Jag behöver bara att det är möjligt. Jag behöver hopp. Jag måste tro att det går. Annars är det dömt att misslyckas innan jag försökt. Så länge knä inte växer ihop i artrosfibros igen finns det nog bra chanser att i alla fall bli så "bra" som jag var innan operationen. För smärtan är kvar i knäskålen som var anledningen till att man först opererade knät igen. Men att hoppas på att "i bästa fall" få må som innan operationen? Det känns inte rätt! Jag ville bli bättre av operationen! Jag bara vägrar tro att operationen varit förgäves! 
 
Men hur ska jag kunna bli nöjd igen? Jag kommer aldrig bli tillfredsställd för jag kommer aldrig bli så bra som jag var lååångt innan allt det här börja. Standarden har ändrats. Det bara är så. Det tar ett tag att sjunka in. Jag vet vad jag förlorar. Sjukgymnasten som hälsa på mig när jag var inlagd på sjukhuset lät ganska optimistisk att jag borde kunna lära mig cykla igen eftersom jag har okej rörlighet i benet. Det lät ju kanonbra. Men jag har kunnat cykla 30 mil i veckan. Simmat crawl 1km i veckan! Jag har för några år sedan klarat av att gå/jogga 1 mil på dryga timmen. Kommer jag någonsin kunna crawla 25 meter? Cykla 100 meter? Gå utan kryckor 1 km? Jag vet inte. Och vadå glad och tacksam att det i alla fall inte blivit sämre? Jag skulle bli bättre! Det var planen. Inte det här! Så ja, jag är arg och besviken också. Känslorna av glädje och frustration brottas om vartannat. 
• Kategori: KampenTaggar: Cykla, Knä, arg, artrosfibros, besvikelse, crawl, frustration, glädje, hopp, operation, rörelse, urusla odds, öppen knä operation; • Kommentarer (0)

Kommentera här: