1:a advent i Sandviken

Idag har jag varit ute på 1:a adventsfirande här nere på stan. Om jag ska erkänna förstod jag inte att det var 1:a advent förrän jag möttes av julsånger, massa tomtenissar och marknadsstånd som sålde polkagrisar och kolor. Det körde omkring ett minitåg som inte gick snabbare än en EPA-traktor fullt med barn som ropa ”god jul” också. Mysig stämning. 

Nu när tentan är klar så kommer de jobbiga tankarna ikapp märker jag. Det är nog det där läkarbesöket hos käkkirurgen (om ca 2 veckor) som tar upp mina tankar mest just nu. Det kändes en aning ångestfyllt att bara sitta inne. Men i verkligheten är det svårt att hantera ångest eftersom man inte kan resonera med det undermedvetna. Det var därför jag gick ut en liten sväng och fick se att livet pågår här utanför precis som vanligt. Men jag klarade inte av att vara ute i mer än 30min innan ryggen krångla. Jag hade svårt att sitta still redan igår när jag pyssla och tänkte att det berodde på att jag varit för passiv en längre stund. Men det känns bara värre av att stå/gå för länge! Jag känner att kroppen är i förfall, men jag försöker i alla fall. Jag vet inte riktigt vad jag försöker, men jag gör det bästa jag kan.

Nu ska jag hjälpa storasyster med sin tenta för att koppla bort allt annat för en stund. Det handlar mest om att jag ska peppa henne att hon klarar det. Hon kom förstås med lite godis som muta igen. ;)

Hoppas ni har en mysig 1:a advent! 

• Kategori: KampenTaggar: Sandviken, Smärta, kämpa, ryggen, ångest; • Kommentarer (0)

Pysselverkstad

Mamma ringde och väckte mig 3 minuter i tolv idag (när man äntligen kunde sova liksom) och hämta mig. Jag har alltså spenderat hela dagen och kvällen hemma hos mamma och pappa och lillsyrran. Jag kom hem till mig alldeles nyss och därför inte skrivit något här på bloggen tidigare. Jag har haft fullt upp med massa pyssel med lillsyrran som ni kan se. Så fort julstjärnan blev klar skulle vi pärla och när pärlandet var klart skulle vi klippa i tyger och så vidare. Inte en lugn stund! :) Men det är så skönt att bara kunna koppla bort allt tufft och bara vara för en stund. Bara kunna skratta åt allt tokigt som man hittar på med en 9åring vid pysselbordet! Precis som det ska vara. Jag har också ätit så mycket mat och godsaker att man inbillar sig att man aldrig kommer bli hungrig igen! En bra dag med andra ord. 

Godnatt min lilla armé! 

Fredagsfeeling

 
Idag gör det ont på flera ställen i kroppen. Så är det förstås alltid. Men kanske lite extra idag. Höften talar om för mig att det inte går bra att ligga på sidan. Benen känns fulla med mjölksyra och jag liksom släpar mig fram. Jag orkar inte lyfta fötterna och lär inom kort slita ut sulorna på skorna om det fortsätter så här. Ryggen talar om att det inte är okej att stå/gå för länge. Och den där distinkta inflammationen jag känt av i handleden den senaste veckan är nu ett faktum. Det var endast 3 veckor sedan jag fick en kortisonspruta just där. Önskar effekten kunde vara längre än så. Eller att den behandling jag får faktiskt gör sin verkan så att det här aldrig behöver hända!! Jag går runt ovetandes om vad som händer med min kropp utan att kunna stoppa det. Det står jag inte ut med – och det är ovanpå allt annat jag inte står ut med! Det börjar bli urtvättat att skriva att jag kämpar på. Men jag försöker i alla fall. Jag vet inte riktigt vad jag försöker, men jag gör det bästa jag kan. 

Det blev i alla fall ett roligt avslut på den här dagen när jag och storsyrran åt ute! :) Jag vet att klockan inte är speciellt mycket men för mig var det där avslutet på dagen. Jag kommer nu bara ligga på soffan med benen i högläge tills jag går och lägger mig. Tentan ska skickas in förstås. Men det går fort. Jag ska bara läsa igenom den innan jag klickar på skicka-knappen. 
• Kategori: Kampen, Kvalitetstid; • Taggar: Smärta, benen, dålig, kortisonsprutor, kriminologi, kämpa, muskler, ryggen, tenta, trötthet; • Kommentarer (2)