Det är inte jag, det är Ni som ska gå i terapi

Jag upplever att jag är mindre värd som sjuk. Jag vet att många andra sjuka kan känna igen sig i det. Man duger ju inte lika bra. Man blir exempelvis inte utvald att spela i fotbollslaget, man får inte det där jobbet fast man har bäst meriter eller man blir inte bjuden på festen för att man inte dricker. Jag fick exempelvis inte följa med på klassresan för att läraren trodde att jag var inavel. Jag fick inte heller sitta i rullstol på skolavslutningen i kyrkan eftersom det ansågs vara en brandfara. Det är så många som väljer att inte umgås med mig om jag haltar eftersom de skäms över mig. Jag skulle kunna skriva fler och värre exempel, men jag tror ni fattar andemeningen.

Jag har länge tänkt att jag måste spela frisk, överbevisa för alla andra att jag minsann också är en människa. Att jag kan och att jag vill. Att jag har samma värde som ni andra. Det är vad ni kräver av mig för att jag ska få en chans att vara med i ”gemenskapen”. Jag kräver av mig själv att överprestera för att jag så gärna vill vara med, känna mig delaktig. Men jag ska inte behöva ställa dessa krav på mig själv. Jag ska ställa krav på er, min omgivning! Jag ska inte försöka anpassa mig och spela frisk, när jag faktiskt inte är det. Jag ska istället försöka ställa krav på er att ta med mig i gemenskapen. Inte trots att jag är sjuk, utan för att ni vill vara med mig och ser mig som lika mycket människa som ni andra. Felet ligger inte hos mig varför ni inte vill umgås med någon som är sjuk, det är hos er när ni väljer att nedvärdera mig och många andra sjuka.

Jag tror många är rädda för det "annorlunda". Det är okej. Men ni kommer aldrig bli av med rädlsan om ni undviker oss sjuka. Det är inte okej att ignorera mig för att jag är sjuk. Att inte ens kunna heja på mig bara för att jag den dagen sitter i rullstol, men så fort jag kan gå igen då är det okej för då mår jag "bra" igen. Men jag är fortfarande samma människa - med eller utan rullstol! Den här ignoransen är ofta hårdast att ta. Att inte bli sedd. Inte bli hörd. När jag får höra elaka ord, då finns jag i alla fall. Då har jag i alla fall så pass mycket värde att jag existerar och är värd att tilltalas. Det här låter brutalt ärligt, men så här är det ibland.

Det jag tycker är konstigt och så sjukt fel är att jag och alla andra sjuka är de som förväntas ska gå i KBT-terapi för att hantera situationen. Men det är fan inte jag eller ni andra sjuka som ska utredas av psykologer och gå i terapi av den anledningen!! Varför sjutton då?? Det är ni i min omgivning som ska utredas av hjärnskrynklare för ert beteende! Det är ni som uppenbarligen har allvarliga problem med att hantera situationen! Ni bör lära er att alla är lika mycket värda - frisk som sjuk.
 

Följ bloggen på facebook - KRIGSZONEN 

• Kategori: KampenTaggar: KBT, anpassa, frisk, krav, psykiskt, sjuk, terapi; • Kommentarer (64)

Kommentarer:

1 Anonym:

Hej....blir ledsen av det du beskrivit....vissa människor är rädda för saker o situationer som är avvikande o främmande för dem....det som kan bli jobbigt ...då är det enklare att inte se eller orka bry sig. Jag jobbar i en gruppbostad med människor som behöver all vardaglig hjälp o meningsfull vardag...jag känner till vissa personers behov och lär mina barn det så de inte förblir oförstående.....du verkar ha kraft o ger en bra medling av din situation. Hoppas du får bättre respons o respekt o förståelse i framtiden.kram

Svar: Hej, visst är det så som du beskriver att man blir ignorerad. Det är inte kul. Eller höra kränkande saker för den delen. Men det är ju bara okunskap, i alla fall i många fall. Så himla bra att du lär dina barn. Jag tror vi alla behöver tänka på det här.
tack så jättemycket för fina ord. Det uppskattas verkligen!! Jättekram :)
Camilla Blomberg

2 Nellie:

Himla viktigt att du tar upp! Jättebra förklarat :) kramar

Svar: Tack Nellie! visst är det viktigt - det var så jag tänkte och därför tog upp det. Kul att du också gillade det. Björnkramar! :)
Camilla Blomberg

3 Tindraohara:

Hoppas ditt inlägg sätter lite vett i andras tankar. Jag jobbar inom vården & tyvärr så är det omgivningen som har väldigt svårt att acceptera det som är "annorlunda" , deras fördomar om vad som är "normalt" sitter sedan man är liten. Jobbar hårt med att sprida kunskap! Mkt bra skrivet av dig för ibland vill man bara ta & s*å vett i skallen på folk!
//Kram!
#Tindraohara

Svar: Tack så supermycket! Jag hoppas också att det jag skrev på något sätt gjorde skillnad och kanske hjälpte någon annan. Tack för den fina kommentaren och kramar i massor! :)
Camilla Blomberg

4 Julia:

Jag blev väldigt ledsen när jag läser vad du skrivit. Det finns elaka svaga människor, men du står över dem. Du är väldigt stark! Jag önskar dig all lycka!

Svar: Tack Julia för din kommentar. Tack för dina fina ord! Ha det bäst! :)
Camilla Blomberg

5 Elin:

Bra skrivet! ALLA ska vara lika mycket värda, och jag blir så förbannad över att du känner som du gör. Det är så långt ifrån okej som det bara går att komma. Man kan ju undra vart deras sätt att döma människor kommer ifrån. Vem har lärt dem att det annorlunda är dåligt eller farligt?! Istället kan de ju se att du är en stark tjej som trots sjukdomarna tacklar allt, och det är ju verkligen värt all cred. Nu sätter du ju ner foten och säger att det är fan inte okej att ni behandlar mig såhär, och det är det nog inte många som skulle våga göra tyvärr... Alla är vi människor som måste få synas och finnas, oavsett diagnoser eller om vi är friska! Kram!

Svar: Hej Elin! Jag skrev det här av den anledningen till att det här faktiskt inte är okej. Och något som är okej ska man bara inte acceptera. Så jag ville försöka förändra på något vis. Hoppas att det jag skrivit kan hjälpa någon eller få någon att tänka annorlunda. Jag blir jättejätteglad för alla dina fantastiskt fina ord om mig. Det stärker!! Tänk om det fanns fler fina människor som du. Kramar!
Camilla Blomberg

6 Emma Granlunid:

Bra skrivet! ALLA ska vara lika mycket värda

Svar: Emma - tack så jättemycket! Visst är det så. Alla borde vara lika mycket värda, oavsett diagnoser och sjukdomar!
Camilla Blomberg

7 Tigern:

Åh jag blir så arg och ledsen! Att det finns så trångsynta männsikor som inte vill umgås bara för man inte är som dom! Att inte har samma förutsättningar (vad det än gäller) som tex att man haltar är ingen andledning till att skämmas för något! Man är ju vän med det innre inte det yttre! Och vad det beträffar jobb är det ju helt sjukt att yttre förutsättningar ska gå före meriter och kunskap!

Svar: Jag blir också väldigt arg, frustrerad och framförallt besviken att det är så här! Exakt, bra skrivet där om att man är ju vän med personen, inte sjukdomen. Jag är ju inte min sjukdom. Men tror många har svårt att se bakom det ibland. Tack för din kommentar!
Camilla Blomberg

8 M I K K I S ❤️:

Gud vad hemska människor är! In te alla men många. Att nedvarsätta en eller fler människor bara för dom är sjuka. Jag tycker verkligen synd om dig och alla andra sjuka❤️ Det är väldigt modigt av dig som vågar skriva om det här öppet❤️ ❤️ Hoppas att "omgivningen" lär sig en läxa! ❤️

Svar: Helt klart: många tänker lite snett, men absolut inte alla. Det finns många fina människor. Som du! :) Tack så jättemycket för din supersöta och gulliga kommentar. Det betyder mycket för mig. Jag blev alldeles varm i <3 när jag läste! ;) Kram!
Camilla Blomberg

9 Aline:

:(

Svar: (:
Camilla Blomberg

10 Hanna :

Vad tråkigt att du blir bemött så. Det är inte ok. Jag gillar slutklämmen, så sant! Kram

Svar: Det är så synd att det ser ut så här idag. Tack vad bra att du gillade det. Kram! :)
Camilla Blomberg

11 Helena:

Det är tokigt. Men tyvärr är det ju så. Det där undvikandet av det som är annorlunda är bara så fel. Har jobbat som assistent själv och ibland märker man ju, att om jag tillexempel ska betala i en kassa pratar de med mig istället för personen som faktiskt handlar - brukaren alltså. Kan bli så irriterad på sådant. Hoppas verkligen att det blir bättre, och du har helt rätt, det är inte du som behöver gå i terapi, det är alla som behandlar dig sämre pga din sjukdom:)

Svar: Ja visst är det lite tokigt Helena hur samhället ser ut! Hoppas det blir ändring på det. Att jag genom min text i alla fall öppnat ögonen på några. Att det gjort i alla fall en liten skillnad. Tack Helena för att du skrev hit och kram på dig! :)
Camilla Blomberg

12 gotland:

Du har krigat dig genom hela gymansiet trots alla fördommar. Du är starkare än alla dom som ser ner på dig bara för att du är sjuk! Du är en sann krigare, hjälte och vän♡ jag saknar dig och hoppas vi hinner ses i sommar när jag kommer till fastlandet. Puss å kram

Svar: ååhhh tack tack så mycket Evve!! Jag blir så glad och rörd för dina fina ord. Jag hade inte klarat gymnasiet utan den hjälteinsats du gjorde för mig! <3 Finaste hjälten. Jag saknar dig med och jag hoppas vi ses i sommar. Björnkram fina du!
Camilla Blomberg

13 Caisa:

Jag känner ingen som dig Camilla, som känner sig sårad på det sättet. Men om jag gjorde det och skulle ha en vän som var sjuk så skulle jag inte behandla henne/honom annorlunda för då känner man sig ju bara mer annorlunda om man behandlas så? Man ska ta hand om sin omgivning det spelar ingen jävla roll på ålder längd, frisk eller sjuk, religion, tjock eller smal eller hud färg. Skäms till sånna hemska människor som inte har fattat.

Svar: Hej Caisa! Du har så himla rätt när du skriver att det inte ska spela någon roll vilken diagnos, sjukdom eller annat man har - alla ska behandlas bra.
Camilla Blomberg

14 Mikaaela Svarfvar:

Sjukt bra skrivet! Jag hoppas jag aldrig behandlar en annan människa så. Det är väldigt bra att du skriver om detta för alla är inte medveten om hur sårande deras behandling är eller att dom faktiskt gör så!
Det visar bara hur små deras värld är om dom inte kan umgås med någon som är "annorlunda". Att skriva du är annorlunda är inte heller rätt för du är den du är! Alla är ju annorlunda, Alla är olika och det är fega och rädda människor som drar sig undan istället för att vara där för dig. Tack för du skrev om detta. Det får en att tänka till :)

Svar: Sjukt stort TACK Mikaela! Jag hoppas att jag genom min text fick upp ögonen på i alla fall några och att jag kanske hjälpt någon. Sant att alla är annorlunda eller olika. Därför borde, kan man tycka, alla ha lika värde. Tack själv för att du skrev hit till mig. Kram! :)
Camilla Blomberg

15 A:

Bra skrivet! Jag känner igen mig i det du skriver, jag har nämligen också EDS (även fibromyalgi och ME/CFS). Jag har många fina i min omgivning, men också andra som är lite mer ignorerande och det är oerhört tufft att ta. Jag förstår att det måste vara fruktansvärt jobbigt för dig! Jag hoppas de som behöver läsa ditt inlägg gör det!

Svar: Tack så mycket A! "Kul" att jag hittat ännu en EDS:are! Känns bra att jag får tag på lite fler så jag kan se hur ni har det. Tack igen och det hoppas jag också! :)
Camilla Blomberg

16 Lovisa:

Riktigt bra skrivet! Känner igen de där ärren, de må se fula ut (jag har själv likadana, ett på vardera knä)men jag är ändå förbaskat stolt över dem. Att ta sig igenom så mycket.

Svar: Tack Lovisa! Jag tyckte ärren såg lite otäcka ut ett tag. Men nu har det blivit okej. Det är bra att du är stolt över dina ärr. Det visar ju liksom vad du faktiskt besegrat och vunnit över. Vi får se det som våra segerbevis! :)
Camilla Blomberg

17 Rebecca:

Bra skrivit! Kämpa på! :)

Svar: Tack Rebecca kul att du också tyckte det var bra. Det ska jag absolut göra! :)
Camilla Blomberg

18 FrökenTV, bloggen om tv och film:

jätte jätte jätte bra inlägg

Svar: Tack tack tack tack så mycket! Kul att du gillar det!
Camilla Blomberg

19 Cornelia:

Starka ord! Vilken kämpe du är. Och vad samhället är vrickat ibland alltså. Det bara skriker FEL. Du är värd precis lika mycket som alla andra, och det är helt ofattbart hur människor beter sig mot varandra. Jag önskar dig all lycka och är imponerad över din öppenhet och ärlighet. Cred till dig! Kram.

Svar: Hej Cornelia! Åh tack det stärker att höra så fina ord! Jag blir så himla himla glad för att du skrev det där till mig. Jag menar varje ord. Tusen tack och massa kramar!
Camilla Blomberg

20 Maria:

Oj vilket tankvärt inlägg!! Skönt att du vågar göra din röst hörd även om man idag hade hoppats på att det inte skulle behlvas! Kämpa på!!

Svar: Tack Maria så jättemycket! Det är sant. Man önskar att det inte skulle behövas. Men det är bra att det uppmärksammas! Tack! :)
Camilla Blomberg

21 Sofie:

Blir väldigt ledsen hur samhället är. Folk kränkts för deras problem och det är väldigt FEL tycker jag. Har sett hur min mamma fick bemötanden när hon gick med kryckor för hon hade så ont i ryggen, hon kunde inte gå ibland. Och så hade hon i 14 år, alltså nästan hela mitt liv och jag tycker det är jobbigt när man ser sin mamma gråta ibland när hon har så himla ont fast hon försökte hålla ett gott humör hela tiden men ibland brast det. Man blir bara ledsen över att folk kan vara så.

Tycker det var väldigt starkt gjort av dig att skriva detta.

Svar: Hej Sofie! Ibland är det verkligen samhället man får kämpa hårdast emot och inte sjukdomen i sig. Tack för att du delade med dig. Och tack för dina fina ord om mig. Det stärker! Tack!
Camilla Blomberg

22 Lovisa Ohlsson:

Hej! Blir verkligen berörd av det du skrivit. Min mamma har Ehlers-Danlos syndrom, och att se det hon gått/går igenom har varit allt annat än roligt. Hon fick kämpa, slita, riva upp himmel och jord för att ens få sin diagnos för drygt 8 år sedan, och ligger i strid än idag med försäkringskassa, socialstyrelse etc. Att se någon man älskar ha så ont, slita ont och rent av lida av fysisk smärta gör ont i en dotters hjärta, och att sedan behöva se på hur hon gång på gång förlorar strider mot myndigheter och ovanpå allt detta blir behandlad annorlunda och fel i sociala sammanhanfg av vänner osv, är verkligen fruktansvärt. Du verkar ha en hel jävla massa kämparglöd i dig, så låt aldrig den slockna! Kämpa på och låt ingen hindra dig från att leva ditt liv så som du vill leva det utefter dina egna förutsättningar. Mvh Lovisa!

Svar: Hej Lovisa! Usch vad din mamma fått kämpa men det lyser samtidigt igenom vilken fantastisk styrka hon måste ha som ändå vunnit flera strider. Tack så jättemycket Lovisa för dina fina ord. Det stärker och jag ska absolut alltid alltid alltid kämpa på och försöka göra det bästa i alla lägen! Tack igen! Det betyder mycket att du skrev allt det där till mig. Kram!
Camilla Blomberg

23 Viktoria:

Du har helt rätt i det du skriver! Någon som har ett handikapp eller är annorlunda på något sätt (fast egentligen är vi ju alla olika, så hur kan man vara annorlunda från olika...?!) ska inte behöva ändra på sig.

Alla ska accepteras för den dom är, hur dom ser ut och vad deras förutsättningar är!

Måste också få tillägga hur fantastiskt vacker du är! Kikade igenom fler inlägg och blev helt hänförd! Du verkar vara en stark tjej med ett starkt driv och samtidigt är du otroligt vacker! :-)

Många kramar från Vikkipedia!

Svar: Hej Viktoria! Du har rätt i att vi alla är olika egentligen så det finns ingen anledning att nedvärdera någon. Sant som du säger att man får acceptera som den man är bakom sjukdomen. Man är ju inte sin sjukdom. Nämen ååh tack tack tack så mycket! Himla kul att höra så fina ord. Jag blir mållös av tacksamhet!!! Tusen tack!
Kramkram!
Camilla Blomberg

24 mela:

Jag känner igen mig med detta! lever med reumatisksjukdom och får ofta höra att man är lat och ljuger om att man har ont mm.
är det ok om jag dela detta inlägg dvs i min blogg och på vi mer reumatismen på fb?
//mela

Svar: Hej Mela! Jag har redan svarat dig tidigare men svarar här igen ändå. Jag kan inte annat än säga att jag vet precis vad du menar när folk påstår man är lat eller annat!! Men så är det ju absolut inte. Man sitter ex inte i rullstol för att man är lat, man kan helt enkelt inte gå den dagen... Kram på dig igen! :)
Camilla Blomberg

25 Anki:

Bra skrivet och förstår dej, då jag ibland inte kan ta mej fram för egen maskin själv. Och är det nån gång man verkligen blir utstirrad så är det när man sitter i rullstol. Och inte nog med det, folk pratar med den som kör mej, blir så.....ilsk

Ps vilka oootroliga ögonfransar du har:) Avis.

Svar: Hej Anki! Du har såå rätt. Man blir direkt omyndigförklarad på något sätt. Det jag tycker är så hemskt är som sagt när människor kan prata med mig när jag kan stå på två ben, men inte när jag sitter ner... Åh tack så mycket!! Kul att höra :D Kram!
Camilla Blomberg

26 emmie kristoffersson:

Åh förstår precis, har själv också reumatism...Brukar kämpa lite extra och göra saker min kropp egentligen inte klarar bara för att inte avvika och vara som alla andra, vilket resulterar till att jag sen får ligga ner bäddad utan att kunna röra mig.
Sjukt bra skrivet!

Svar: Hej! Det där känner jag också igen!! Man kör på som tusan för att få vara med i gemenskapen, man spelar frisk för att man också vill visa att man duger och vill vara med. Men sen så får man ta det "straffet" efteråt och det suger verkligen! Tack igen och kämpa på tjejen!
Camilla Blomberg

27 Isabella - Szalai Fotografi:

Skitbra inlägg! Kan känna igen mig lite grann i det du skriver, jag har vissa psykiska diagnoser och så fort folk får reda på det så backar dem undan direkt. Jag blir så ruskigt arg på människor ibland!

Svar: Tusen tack Isabella vad kul att få höra det! Att det jag skriver på något sätt kanske kan påverka och hjälpa andra! Kram
Camilla Blomberg

28 Sissel:

Åh så himla bra skrivit! Det gör ont i mig hur vissa människor behandlar andra' Du är en helt vanlig super söt o fin tjej! Massor av kramar<3

Svar: Åh tack Sissel vad snällt att få höra så fina ord. Vad glad jag blir. Kram!
Camilla Blomberg

29 Johanna Reiko Eriksson:

Jättebra inlägg, jättebra skrivet! Det är en enorm styrka bakom de orden som är så sanna.
Stött på flera gånger med samma problem att man är "mindre värd" eller det värsta jag fått sagt direkt i ansiktet till mig att "Du passar inte in i samhället som du är" bara på grund av att jag inte är frisk och som alla andra!? Du gav mig verkligen svaret på vad jag nästa gång kan trycka tillbaka med att det är inte mitt fel utan deras syn på saken. :)
Massor med styrke och kämpekramar till dig <3

Svar: Hej Johanna! Tack så mycket för dina fantastiska ord om mig. Men så hemskt det måste ha varit att få höra något dylikt till sig så som du har! Usch! Finner inga andra ord. Men kul att du blev hjälp av det jag skrev. Bra att du har något att svara nästa gång de opponerar sig. Stora kramar tillbaka! :)
Camilla Blomberg

30 Malin:

Önskar du fick ut i skolorna o prata om detta.
Bra skrivet!!
/ Malin
malinedlund.blogg.se

Svar: Det här är verkligen ett ämne som behöver diskuteras och pratas MYCKET om - det håller jag helt med. Det vore kul att komma ut och prata i skolor faktiskt. Det behövs! Tack och ha det fint! :)
Camilla Blomberg

31 Jenny:

Keep on going girl!
Många varma kramar till dig! :D

Svar: I will keep going Jenny! ;) kramar i massor! :D
Camilla Blomberg

32 Remmie:

Bra sagt verkligen!

Svar: Tack kul att det jag skriver var bra!
Camilla Blomberg

33 joicio.blogg.se:

Vet känslan.
Jag är diagnostiserad ADHA, borderline och Bipolär sjukdom. En psykiskt handikapp som ibland är fördjävligt

Svar: Hejsan! Visst är känslan jobbig ibland. Vi är många som känner så och det är så "skönt" att få höra att man inte är ensam. Så tack för att du delar med dig!
Camilla Blomberg

34 sandra (blivande frisör):

vilken fin blogg du har :)
kram

Svar: Tack Sandra vad roligt att höra! Lycka till i framtiden och kram till dig med! :)
Camilla Blomberg

35 Annster:

Bra skrivet :)

Svar: Tack så mycket Annster! :)
Camilla Blomberg

36 Amalia:

Jättebra skrivet, dock förstår jag inte hur du tänker då du säger att det inte är vi - med psykisk ohälsa - som behöver hjälp av professionella psykologer etc, utan "ni". Kändes lite som att shamea/skuldbelägga dem som verkligen behöver denna hjälp.

Svar: Hej Amalia! Först och främst tack så jättemycket. För det andra förlåt om du tog åt dig. Men jag menar ju att jag tycker att vi sjuka inte ska gå i terapi av den anledningen att vi ska tro att de tär fel på oss, när det egentligen är omgivningen. Men terapi är säkert kanonbra och jätteviktigt i andra syften. Det förnekar jag absolut inte. Menar som sagt att jag tycker det är sjukt att vi sjuka förväntas gå i terapi av den anledningen jag skrev ovan, när det inte är vårt problem. Det är ju deras syn på oss som är tokig. Förstår du nu hur jag tänker?Ha det fint!
Camilla Blomberg

37 Helene:

Jag blir uppriktigt ledsen över att sjuka samt även de med handikapp ska behandlas så illa bara för att de inte följer normen. Alla är lika mycket värda oavsett vad man har för diagnos. Alla är människor och det är fel att titta ner på dom människor som har diverse olika tillstånd. Jag tycker att det är starkt gjort utav dig att ta upp detta. Stå på dig!

Svar: Helt rätt Helene! Alla är lika mycket värda. Eller i alla fall borde vara det. Tack för din kommentar jag blev så glad! Tack!
Camilla Blomberg

38 Anonym:

jag har med eds jag vet hur de är

Svar: Hej, ja då vet du och känner igen dig. Kul att hitta ännu en med EDS. Jag vet inte om så många.
Camilla Blomberg

39 Petter:

Är ömsom deprimerad och känner att jag kan relatera till det du skriver. Det känns verkligen för djävligt när det känns som om de är rädda för en bara för att man har ont och smärtan eller sjukdomen kommer fram på ytan. Tack för att delade med dig, behövde läsa något sådant idag.

Svar: Hej Petter! Jag blir glad av att höra att jag gjort något bra, gjort en liten skillnad i alla fall. Så tack snälla du som skrev till mig!
Camilla Blomberg

40 nina:

Bra skrivet, heja dig!!

Svar: Tack och tack för det Nina! Jag blir så glad :)
Camilla Blomberg

41 Tess:

Åh, vad bra du skriver! Jag har fibromyalgi, IBS och migrän. Behandlas som fejkare många gånger. Ges skuldkänslor om jag någon gång orkar göra något som jag tycker är roligt. Uppenbarligen ska man bara jobba och sova för att duga som sjuk, men jag vill LEVA också. Jag vill orka leva trots mina tillstånd. Fick beskedet från FK nu (efter lång arbetsprövning och diverse utredningar av alla slag som alla pekar på att jag klarar 25% arbetsgrad) att enligt en försäkringsmedicinsk rådgivare (som aldrig träffat mig) så kan jag jobba minst 75% bara jag går till en KBT-psykolog. Jag blir både matt och förbannad på samma gång.

Svar: Hej Tess! Tusen tack för att du tycker det. Jag blev jätteglad. :) Jag känner igen mig i det du skriver och att man "inte får" göra vissa saker för att man ser för frisk ut då. Men bara för att man har en sjukdom så måste man ju få ha kul och leva också! Ge inte upp striderna även om det är tufft! Kämpa på och stor kram till dig! :)
Camilla Blomberg

42 Sandy SIMSINSPACE:

That's sick. Jag vet själv hur det är, dock har jag ingen sjukdom som direkt "syns" men den märks av. Och i vissa situationer när andra kan märka att det är något "fel" med mig väljer de att dra sig undan. Bara för att man är sjuk, vare sig det är fysiskt eller psykiskt, är man lika mycket värd och lika mycket människa som alla andra. Blir så trött på folk. Man skäms ärligt talat för att vara människa.

Svar: Hej Sandy! Tack så otroligt mycket för din kommentar. Det är så synd och tråkigt att människor drar sig undan. Jag vet hur det är. Det borde ju vara så att alla ska bemötas bra oavsett diagnos och sjukdom. Kram!
Camilla Blomberg

43 Arin:

Helt absurt. Du är ju så vacker och fin, att du har någon sjukdom gör dig inte mindre värd än någon annan! Du är annorlunda, precis som jag och alla andra. För vi är väl alla unika?

Att du ska bli utfryst ska du inte bry dig om. De människor som håller på så där är egentligen osäkra, svaga, små varelser som VERKLIGEN behöver hjälp!
Massor med kramar till dig, fina du!

Svar: ååh men tack så mycket Arin! Verkligen kul att höra så fina ord! Jättekram till dig!
Camilla Blomberg

44 Anonym:

För mig är du lika mycket värd. 💜

Svar: Tack det var fint att höra! :)
Camilla Blomberg

45 Ulrika Caspersson:

Du är en stark och vacker krigare. Har du tänkt på att det kan vara rädsla som gör att andra beter sig som de gör vilket naturligtvis inte betyder att det är ok. Kämpa på så tror och hoppas jag att du kommer att få uppleva skillnad. I annat fall kommer du såsmåningom att få lättare att inte bry dig om folk som beter sig på det viset. Det är ju faktiskt inte sådana vänner man vill ha. Jag ser ju också på de kommentarer du fått att det finns många bättre vänner att tillgå.Du har verkligen rätt i att det är många därute som skulle behöva terapi för att lära sig acceptera och respektera det som kan uppfattas som lite annorlunda!
Kram

Svar: Nämen ååh tack tack så mycket - så himla kul att få höra!! Det är nog sant som du säger. Att rädslan är ett stort hinder. Tror också det kan bli så att man själv råkar lägga över sin egen rädsla på personen man pratar med vilket kankse inte alltid blir så bra... I alla fall vill jag du ska veta hur jäkla mycket gladare du gjorde mig genom att skriva det där till mig! Tack tack! kram :)
Camilla Blomberg

46 Mathjälpen:

Hej,

Fruktansvärt som du känner men dessvärre stämmer det du skriver. Hoppas att det blir bättre för dig i framtiden.

Svar: Hej, tack för din kommentar. Det hoppas jag med! :)
Camilla Blomberg

47 Amanda:

TACK TACK TACK för att jag äntligen hittar någon med exat samma sjukdomar! Jag ligger just nu på sjukhus i Oslo, har också EDS och reumatism. Snälla, kan inte du maila mig? Hur länge har du varit sjuk? Tro mig, jag förstår precis hur du känner. Sitter med tårarna rinnandes när jag läser detta och du tar orden ur munnen på mig. Om du vill, snälla maila mig. Skulle vara skönt att prata med någon som vet vad Eds innebär och hur det känns att kanske inte alltid bli trodd för som smärta. Ta hand om dig vackra du!

Kram

Svar: Blev som sagt minst lika glad av att du hittade mig som jag hittade dig. Jag har mejlat dig som du säkert sett. Glömde skriva i mejlet att jag blev sjuk när jag var 8 år. Så jag har alltså varit sjuk i 12 år nu. Vi får höras mer på mejlen! Ta hand om dig du med! Kram!
Camilla Blomberg

48 stina liffner:

Tänkvärt inlägg. Du har fullständigt rätt, alla människor ska behandlas lika, oavsätt om man är sjuck eller inte.

Svar: Tack så mycket. Så sant så sant. Alla borde ju ha lika värde oavsett diagnos kan man tycka. Vi får strida för det!
Camilla Blomberg

49 Josefine:

Jag tror att om man har lite skinn på näsan och lyckas sortera bland sina så kallade människor, kan man komma långt. Jag är sjukskriven sen en tid tillbaka. Det är många som inte vet varför. Men när det väl kommer på tal och jag säger "nä jag bröt ihop på jobbet och gick sönder i skallen", så ska dom lägga huvudet på sne, klappa en på axeln och "nämen åh, hur mår du?". Kunde de inte brytt sig att fråga detta i höstas, kan det kvitta nu. Så så länge man inte försöker "vara frisk", för någon annan än sig själv, är det betydligt lättare att möta dessa människor.

Men jag förstår din frustration. Ibland vill man bara skrika "ja, jag är sjuk, är det ditt problem?"
Folk är idioter.

Svar: Hej Josefine! Det är nog så man får göra. Även om man upptäcker hur ensam man kanske blir. Men oftast upptäcker man vilka som står kvar och hur fantastisk de istället är. :) Jag förstår hur du tänker. Att vart är dem när man behöver dem som mest? Det tror jag vi alla brottas med. Många tror jag ändå är för rädda att fråga och göra fel att de tror det är bäst att inte säga eller göra något. För att inte riskera något. Det är synd. Men det vi kan göra är väl att försöka våga prata om det, våga försöka få dem att lyssna. Men jag vet inte. Det är svårt!
Lycka till i framtiden Josefine och hoppas verkligen det blir bättre!
Camilla Blomberg

50 Fia:

Det känns sorgligt att läsa dina ord. Så tråkigt om människor beter sig så illa på så många sätt. Jag jobbar som lärare och jag har många gånger glatt mig över att även elever som har olika besvär som hör ihop med hörsel, syn och rörelseförmåga eller styrka, på ett naturligt sätt ingår i gemenskapen. Men när jag läser dina ord undrar jag om även de ungdomarna har stunder då de känner sig utanför en grupp och känner sig illa behandlade. Jag kanske inte ser allt som sker, kanske inte hör allt som sägs. Hur skulle du vilja att man hanterade det faktum att du inte alltid känner dig delaktig? Har du varit med om situationer som har fungerat bra, eller löst sig på ett bra sätt? Har du känt att du har blivit sviken eller utesluten förutom det du berättade om?

Svar: Hej Fia! Tack för din kommentar. Absolut ska jag svara dig så utförligt jag kan. Det är fint att se att en lärare som du är så engagerad och vill det bästa för dina elever. Önskar det fanns fler som du i skolans värld. Om du har fler frågor och behöver mer tips – så hör av dig!! Jag finns alltid här.
Det första, och viktigaste, jag vill säga är att prata med den elev som det handlar om. Den vet bäst själv hur den vill ha det, vilka lösningar som är möjliga och vad som blir bäst och känns bra. Kolla läget med din elev! Det är det viktiga. Prata. Kommunikation. Muntligt eller skriftligt. Eller båda.
När det gäller gemenskap i klassen så vet du säkert vikten av kunskap. Låt eleven berätta om sin sjukdom för klassen om hen vill det. Eller låt någon annan. Men bara om hen vill det. Men jag vet att det kan hjälpa för att få bättre gemenskap. För om klasskompisarna inte vet varför man plötsligt sitter i rullstol eller måste sitta längst fram för att höra – hur ska de då kunna ge förståelse? Jag tror att det bästa är att vara öppen. Men alla vill ju inte det. Det tog flera år innan jag berättade om min situation eftersom jag inte ville uppfattas som den sjuka tjejen i klassen eller bli särbehandlad. Men det var inte den klokaste lösningen upptäckte jag senare.

Och vad gäller gemenskapen. När jag gick på mellanstadiet var dem allra flesta väldigt förstående. Men jag var heller inte så sjuk. Bara vissa kortare perioder då jag satt i rullstol. Klart det var hemskt att inte kunna hänga med kompisarna när de klättra träd, att hela tiden be om hjälp när jag ville rulla och titta på när de andra lekte jaga eller hoppade hopprep. Men sen började jag se alternativ. När jag inte kunde vara med på idrotten och åka skridskor så följde jag ändå med. Jag hjälpte till att knyta skridskor och jag gjorde det jag kunde. Huvudsaken var att jag fortfarande räknades med i klassen. Jag kunde inte spela hockey eller göra piruetter på isen. Men jag kunde sladda med rullstolen ute på isen och kompisarna svängde runt med mig. Det är nog ett av de finaste minnen jag har från grundskolan. För jag fick vara med. Precis som alla andra. Bara lite annorlunda. Ha det i tanken!

Istället för att eleven inte får vara med på idrotten borde det på andra sätt gå att få eleven delaktig. Fråga vad som känns okej för eleven att göra. Ta vara på det hen faktiskt kan göra! Och åter igen: prata med eleven! Gör det ni kan göra för att stötta så att hen inte känner sig i vägen och jobbig. De är också viktiga!!

Till sist ger jag dig en länk där du kan läsa mer om min skoltid på gymnasiet, hur jag hade det.

http://krigszonen.blogg.se/2013/august/bessemerskolans-illa-behandling-avslojas.html

Tack och lycka till!
Camilla Blomberg

51 Matilda - tonårsliv i rullstol:

Damn så grym du är!

Svar: Men tack så mycket Matilda! Du är också skitgrym!
Camilla Blomberg

52 sofia:

Tyvärr är Det så ofta så här, min bror är handikapp. Och jag respekterar det, han är inte mindre värde än andra. Kramar 💝

Svar: Alla borde vara lika mycket värda oavsett diagnos. kram på dig! :)
Camilla Blomberg

53 Joy Malou Schubert:

Så himla starkt och bra skrivet! Så sant. Och verkligen, det är fan de som behöver gå på KBT för att få borta sitt onda beteende och sina råa tankar.

Du är fantastisk som kämpar på och lyckas varje dag trots alla idioter och orättvisor i samhället.

jag är frisk men jag är otroligt lång och har alltid blivit grovt mobbad eller slagen för det i skolorna. Lärarna brukade säga "du får helt enkelt byta skola. Finns inget mer vi kan göra" eller så sa de att jag var tvunget att gå hos kuratorn för att jag skapade problem. För att mitt utseende skapade obalans bland socialisationen typ. Helt sjukt. Så jag känner igen mig till viss del.

Jag önskar dig all lycka och kärlek i både drömmarna och i livet. Du är så modig och helt extraordinär. Du har så rätt och du är så klok! ♡☆

Svar: Tack så sjukt mycket för din kommentar! Det är tufft att behöva kämpa med orättvisorna också utöver den kamp man redan har. Men man ska aldrig acceptera något som inte är okej. Kram på dig! :)
Camilla Blomberg

54 Emma Persson:

Så bra skrivet! Jag som har en "osynlig" sjukdom undviker i största mån att berätta om den pga. att jag inte vill att folk ska behandla mig annorlunda, vilket jag kan känna är fel egentligen. Men så är det, finns så mycket fördomar :(

Svar: Hej Emma! Ja, visst är det så att man inte gärna pratar om det här och gärna undviker det. Men jag är så trött på det och ville skriva öppet om hur det faktiskt ser ut och de svårigheter man har som osynligt sjuk. Litar på att ärlighet är bäst! :)
Camilla Blomberg

55 Anonym:

Bra rutet! Jag håller på dig! Folk saknar ofta hyfs.

För övrigt gillar jag det som bryter mot normen för det berikar mitt liv och ger mig insikt, erfarenhet och kunskap.

Svar: Hej! Det är sant. Man ska ju kunna bemöta människor på ett bra sätt oavsett deras diagnoser och sjukdomar och annat. Bra insikt!
Camilla Blomberg

56 Mariam :

Så fruktansvärt bra skrivet! Stå på dig och vik dig aldrig för människor som värderar människor efter färg, religion eller som i ditt fall sjukdom. Så himla bra att du skriver om sånt här! All respekt och beundran till du!

Svar: Nämen oj TACK så mycket Mariam! Jag tycker ju att man alltid ska bemöta människor på ett respektfullt och värdigt sätt och att det aldrig ska påverkas av diagnoser och sjukdomar.Tack igen och tack tack :)
Camilla Blomberg

57 Ida:

Hej! Vilket grymt bra inlägg, jag blev lite tårögd. Vad bra att du hamnade på förstasidan så folk kan få läsa om detta. Jättebra skrivet, och trots att jag inte känner dig så blev jag stolt över det du skrev, haha! : ) Vad vacker du är förresten!


Svar: Hej Idag! TACK så mycket! Ja det här ämnet behöver verkligen komma upp till ytan och uppmärksammas. Så himla bra att det fick göra det också. :) hihi tack för en så fin komplimang! Oj, tack så mycket. Roligt att höra! :D
Camilla Blomberg

58 Josephine:

Jag blir så berörd och ledsen för alla som går igenom det du skriver. Alla människor är och ska vara lika värda och ha samma rättigheter, helt sjukt vilken värld vi lever i. Jag blir häpnad ibland. Att man kan bete sig så illa mot någon annan människa. Vart är kärleken, ödmjukheten? Det funderar jag på ofta.. Du är otroligt fin och stark! Hoppas hela sverige läser ditt inlägg! (Hela världen helst) alla behöver få upp ögonen och bli mer medvetna!

Svar: Tack så jättejättemycket Josephine för din titt in hit. Jag kan inte annat än hålla med det du skrivit till mig här. Tack för de fina orden jag tar åt mig av varje liten bokstav. Kul att du uppskattade det. Tack och kram!
Camilla Blomberg

59 Alexandra:

Så rätt riktigt bra inlägg!

Svar: Tack Alexandra för att du gillade min text, kul att höra. :)
Camilla Blomberg

60 Lina:

Hej
Vad glad jag blev när jag såg din blogg, jag kan inte säga att jag förstår dig men delar av det delar vi. Jag har råkat ut för två olika olyckor, en knäskada där läkarna konstaterat att jag ska vara glad om jag kan gå efter att jag passerat 30 och aldrig mer skulle kunna springa samt en bilolycka i 100km...
Jag blir ledsen att se hur människor behandlar oss, misstro och avsky för saker vi ej valt men tvingas acceptera och ta oss igenom varje dag, alla dagar - våran kamp gör oss starka, bara att beklaga att andra inte kan glädjas åt våra bra dagar istället för att undvika eller snacka skit dåliga dagar
Som sagt, tack för att du delar med dig! Fortsätt kämpa och var stark!

Svar: Hej Lina! Tack för det. Oj vad tufft det måste ha varit för dig! Det är skittråkigt att människor ska se ner på en för det. Jag förstår dig. Själv har man ju bara kämpat som en tok för att bli bra. Det har en förödande effekt när andra ska säga nedvärderande saker då. Tack ska DU har som skrev till mig. Så fina ord. Tack detsamma! kram
Camilla Blomberg

61 Linnéa:

Asså shit, kan inte fatta att folk kan bete sig sådär på grund av en anledning som du inte kan rå för. När jag var liten bodde jag i familjehem och delar av min omgivning såg ner på mig pga det, även fast det inte var något fel eller något jag valt. Kämpa på tjejen! Även om du inte har oddsen på din sida så håller jag i alla fall tummarna för dig!

Svar: Jag kan inte fatta jag heller Linnéa! En del måste bara vara naturligt blåst i huvudet, eller nått. Så himla trist att du också fått uppleva att inte få vara med i gemenskapen av en anledning som inte ens är en anledning! Tack så jättemycket Linnéa och kämpa på du med! Tack och kram!
Camilla Blomberg

62 Jessica:

Starkt! Bra skrivet

Svar: Tacktack Jessica vad kul att höra! :)
Camilla Blomberg

63 Charlotte:

Blir så less när jag läser ditt inlägg. Hemska människor! Folk har svårt att acceptera något som är annorlunda än vad dem är vana vid. Så kul att du skriver det här med om man inte dricker alkohol. Det är så sjukt hur folk reagerar när man inte dricker, det är som om man är dum i huvudet för att man inte gör det. Då brukar jag tänka, ja men hur dum är du som dricker då? Vem är klokast egentligen. Haha! Men vill dem göra det så fine. Alla är vi olika och det måste man acceptera!

Heja dig! :) Hoppas du haft en fin dag :)

Svar: Jag blir också så less på all oförståelse. Men vi är inte ensamma om den. Det där med alkohol är intressant som du skrev, hur folk reagerar. Tycker ofta att man är tråkig. Men jag brukar svara att jag kan ha kul ändå. För vem är tråkig som behöver alkohol för att ha kul? Testa svara det nästa gång ;)
Tack så mycket Charlotte och detsamma!! Kram
Camilla Blomberg

64 Charlotte:

sv: Ja men precis! :)

Det ska jag köra med nästa gång ;)

Tack! Jag har haft en kanondag :) Kram till dig.

Kommentera här: