I'm dreamin' my life away

Skolavslutningen i 9:an - jag i blå jacka
 
Hittade den här bilden i arkivet. Jag minns inte längre att jag haft (nästan) ärrfria ben. Konstigt. Men det hade jag inte tänkt skriva om nu. Det finns så mycket annat jag skulle vilja skriva ner här. Men jag orkar inte idag, inte nu. Krafterna har tagit slut på skolpluggande och planlöst promenerande inne på Ica. När jag tröttnade på matvarorna gick jag till sportaffärerna. Ibland känns det uppmuntrande att titta på träningsprylar för att peppa sig själv att träna sig bättre och se vad jag kanske i framtiden kommer kunna göra. Men idag kändes det bara deppigt. Jag vet ju att jag inte kommer kunna springa igen eller spela fotboll. Varför skulle jag in där? Plågar ju bara min hjärna med allt det där jag skulle vilja göra men inte kan. Och undra vad de i affären tänkte när de såg en haltande tjej som ville titta på skidor och cyklar?
 
Knä har blivit lite värre och käkleden fortsätter knaka och göra ont. Inflammationen runt skulderbladet som jag drabbades av för någon dag sedan börjar i alla fall äntligen släppa - nu kan jag få på mig jackan utan att se ut som en 80åring! Och nej, ingen röntgenremiss idag heller!!!! 
• Kategori: KampenTaggar: Kraft, Röntgen, Träning, benen, plugga, ärr; • Kommentarer (0)

Nu har jag helg!

 
Denna torsdag har jag legat tre timmar framför datorn för att titta/lyssna på en föreläsning hemifrån. Ibland är det skönt med distansstudier när man inte känner sig speciellt pigg. Skönt att veckans skoljobb är avklarad. Men samtidigt ställer jag mig själv frågan hur ska jag uppnå den här "fredagskänslan" imorgon om jag inte jobbat? Jag vill åka iväg för att sedan kunna komma hem. :) 
 
Jag har i och för sig inte haft den här "riktiga fredagen" på länge. På gymnasiet, innan jag blev sjukskriven i samband med operation, ställdes mer ofta än sällan lektionerna in varje fredag. Varför? Jo för att lärarna kände för det. Det är sant! Rektorn tog över någon lektion ibland (läs: sällan), men alla elever blev hemskickad minst två timmar tidigare. Bara jag satt (ensam) kvar i 5 timmar. Det var inte bara fel på lärarnas beteende, hela Bessemerskolans system fallera. Det här var min "fredag" under en låååång period. Det var ingen idé att åka in till skolan på fredagar, men jag gjorde det i alla fall. Och det värsta med det här var att ingen på skolan brydde sig att det gick till på det här sättet!! Det är sant! Det kunde gå 7 fredagslektioner på raken som de alla visste om inte blev av, men ingen tog ansvar för det. Ingen. Om det fanns någon/några, hur har det märkts? Kommer jag någonsin förlåta dem för allt de dem INTE gjorde? Jag ville bara så förbannat gärna träffa lite människor, ha roligt och ha lektion så det låter sorgligt. Om det så innebar att lärarna fick en till chans att kalla mig inavel eller mes. Då hände i alla fall nånting! 
 
(För er nya läsare så kan ni läsa reportaget om min gymnasietid här: Camilla blev kränkt och förnedrad i skolan. Eller vill ni läsa det jag själv skrev så klicka här: Bessemerskolans illa behandling avslöjas )

Min "sociala abstinens" gör sig påmind extra mycket när det börjar närma sig helg. "Alla" ser fram emot helgen så himla mycket med fester och andra aktiviteter medan jag ligger hemma och försöker ladda upp batterierna inför nästa skolvecka. Eller rättare sagt väntar på något som ska tvinga mig tillbaka till sjukhuset. Min vanmakt inför helgerna ser ofta ut så här. Ibland känns måndagar bättre än fredagar. Men inte alltid som kanske tur är. Den här helgen ska i alla fall bli toppenbra! :) 
• Kategori: Gymnasiet, Kampen; • Taggar: Sandviken, bessemerskolan, fredag, krafter, sjukhusbesök, sjukskriven, smärta, social abstinens; • Kommentarer (2)

Väntar på det vita brevet

Taxibilen som hämtade upp mig vid skolan tog en lååång omväg innan jag fick komma hem. Man får ju ibland åka med andra som ska någon helt annan stans än vart man själv ska... och tvärtom. Det får man vara beredd på. Men jag försöker se det som något positivt. Jag får chansen att vara lite mer social och jag blir dessutom väldigt berest. 

När jag såg den gula bilden sprang jag ut till lådan. Nåja, jag kan inte ta mig fram så fort med mitt ben. Men jag skyndade långsamt. Det borde nämligen ligga ett vitt kuvert som ska tala om för mig när foten ska fotograferas invärtes. Men inget brev i postlådan nu heller. Ingen röntgentid i alla fall. 

• Kategori: KampenTaggar: Röntgen, brev, färdtjänst; • Kommentarer (0)