krigszonen.se

Min läkare på reumatologen (bossen över allt) har sagt att jag förmodligen skulle utveckla artros vid en ålder på 30-40år om jag inte fick en fungerande bromsmedicin. Om jag får artros när jag är 40år skulle det inte dröja länge (10? 20? år) innan lederna förmodligen skulle vara så förstörda att de skulle behöva bytas ut mot proteser. Det var en väldigt dyster prognos eftersom medicinerna fortfarande inte ville fungera på mig. Men man hoppas ju att det ska vända. Man tror bara inte att det är sant. Det händer inte mig.

Men vad som värre är, är att jag redan har artros. Innan jag hunnit fylla 20 år fick jag artros i båda käkleder (starta när jag var ca 10år) och som ni vet mitt vänstra knä. Mina käkleder är fallfärdiga och mitt vänstra knä är urkasst. Det som bara inte får hända, det hände. Mycket tidigare än vad läkaren i "värsta scenario" förutsåg. Trots behandling efter behandling i tappert försök att bromsa och stanna upp - så var det förgäves. Hundratals cellgiftssprutor, tusentals tabletter och flera liter dropp. Bara en massa verkningslösa behandlingar som gav mig en rad tuffa biverkningar. Men det kan också vara som min läkare väljer att se på saken "du hade förmodligen mått ännu sämre om du inte fått medicin". Men vad spelar det för roll nu, tänker jag.

Nu säger läkaren att har artrosen väl en gång börjat bita sig fast i lederna så går det i princip inte att stoppa processen. Jag kommer bli sämre i de lederna. Man får bara hoppas att inga fler ställen drabbas. Man får hoppas att den medicin jag får nu gör sin verkan. Men frågan jag ställer mig själv nu är om jag vid en ålder på 30-40år kommer behöva byta ut någon led mot en protes med tanke på hur trasig jag redan är. Det är så klart inte roligt någonstans om det är så. Men vad som värre är, är att mitt vänstra knä är för förstört för att det ska fungera. De knäoperationer jag gjort i knä skjuter bara upp den oundvikliga försämringen. Och mina käkleder är förmodligen alldeles för trasiga (man fick ex sy fast den under den senaste käkop)... Läkarna har redan utdömt oddsen för hur länge höger käkled kommer hålla ihop. Jag har 3 och som bäst 4 år kvar. Vad händer sen? Ska jag kämpa på utan något som helst hopp? Vad kan man göra? Vill jag veta? För jag tror att jag vet svaret.

"Det finns inget mer vi kan göra - vi har gjort allt vi kan".