krigszonen.se

Jag fryser till och från hela dagarna och det går tungt att släpa sig fram på benen. Men det GÅR. Fast jag blir omkörd av tanter och gubbar med rullatorer…  

Idag ville jag ta sovmorgon och försöka sova ikapp timmarna jag missat på grund av smärtan. Men förnuftet segrade(trodde jag) och jag valde att åka in på engelskan eftersom det var min enda lektion idag. Jag har missat så mycket eftersom jag inte kunnat gå på någon lektion i år med alla mina inflammationer, febern och operationen. Det mesta har jag kunnat plugga på hemifrån, men nu behöver jag fler uppgifter. Jag lämnade kryckorna hemma och haltade till klassrummet. Där förvandlades min envishet till ren frustration, eftersom ingen kom. Ingen hade lämnat något meddelande. Då var det bara att åka hem igen!

Nu känns det lite bättre. En sjuksköterska ringde och fixade en tid för att ta bort stygnen redan imorgon. Det ska bli skönt! Det har då gått två veckor sen operationen. Egentligen ska stygnen sitta kvar lite längre eftersom läkarna säger att det är som att sy i smör med min dåliga bindväv och att jag läker dåligt. Men det ska nog gå bra ändå. De får tejpa lite extra bara.

Som vi alla väntat på: fredag får jag äntligen provsvar av läkaren!!