krigszonen.se

Jag vill så gärna att läkarens gummisulor ska knarra i korridoren och jag ska få höra honom säga ”jag ska försöka hjälpa dig!”. Jag är trött på att höra ”vi har gjort allt vi kan”, ”det fungerar ändå inte”, ”en del klarar sig bra, andra inte”, ”det finns inget mer vi kan göra”, ”har du inte blivit bättre nu kommer du att bli sämre” och "fanns det en dunderkur skulle du får den". Sådant är ju fruktansvärt frustrerande att höra. Speciellt när DET GÅR att göra mig bra med en stamcellstransplantation! Men det enda läkarna tänker på är att jag kan dö. Men hallå, det kan lyckas! Men jag kan förklara för dem hur många gånger som helst att ”är det okej att må så här när man är bara 19 år? Jag kan bli frisk, annars blir jag sämre” men läkarna saknar min inställning. Läkarna måste förstå vilken livskvalité jag kommer få om de ger upp nu. Man kämpar hårdare vid motstånd. Man ger inte upp! Jag vill inte passivt bli sämre. Jag vill inte titta tillbaka på mitt LIV som aldrig egentligen funnits. Jag kan inte ha det så här. Det är läkarna i alla fall också överens om.